söndag 6 mars 2011

Och så var de iväg - 5-milen män. Lätt underhållning för en däckad mig. Intag av lugnande medicin så tankarna håller sig vilande, skönt, skönt att slippa ha ångest som river i min själ. Helgen förflutit med självskadande och besök hos läkaren för att sy. Inte inläggning i helgen utan på måndag. Vill och vill inte. Ett måste men gud va tråkigt. Jag klarar inte av vardagen. Ångest som river, kramade läkaren, hur tokig är jag? Tack snälla doktorn. Tack alla för all vänlighet. Tacksam. Snälla sköterskor och undersköterskor. Alla människor som har hamnat på rätt plats. Tänk att det finns såna. Nu ska jag åter lägga mig i soffan och slötitta. Hoppas på Hellner - eller Northug.

torsdag 3 mars 2011

Kväll igen och jag sitter med behovsmedicin ikroppen och mår för tillfället ganska bra så bra att jag inte önskar ringa psyk och säga att jag behöver läggas in så som jag blev erbjuden igår vid det extrabesök som ordnades för mig till min läkare. Allt har blivit ordnat så bra, nytt medicinschema, schema med skötare och arbetsterapeut - jag träffade dem idag. Jag grät och grät, livet är svårt att leva tycker jag. Jag har skurit mig så mycket men nu får det bli slut och jag har kastat allt av destruktiva saker. Ikväll är det vila, inte ut och gå, utan vila kropp och själ, vara med mannen jag nästan har glömt bort, ny träff med doktor på måndag, alla är så snälla, jag är så tacksam, jag ska stå ut, försöka leva, vara på jobbet så gott det går, leva livet. Vara mig själv. Tacksam över att jag får ringa psyk om jag önskar det i helgen. Snälla människor runtikring mig.