Hypomani. Terapeuten: Skärp till dig! Åk hem och ta några extra Zyprexa!  Konstigt att hypomani framkallar sån ilska från andra.

En liten fundering - kanske någon som vet? Jag är inte tokig alltså..(eller kanske jag är det)... men jag har fått mer och mer svårt att titta på mig själv i speglar precis som att det inte är jag som tittar tillbaka utan en främmande? Det är mycket obehagligt att vara rädd för min egen spegelbild.

Jo, alltid är det nåt..

Hujedamej vilket jävla sockervrak jag är. Har precis satt i mig en påse tomtar, liksom äta tills det är slut. Nu får jag gå och titta på "Plastikkirurgerna" på TV3 och känna mig  ännu mer äcklig.

Och ännu mera mat: 80 st semlor beställda till jobbet för "fettisdagen". Jag slutade tidigt på jobbet idag så jag blev utan (fikat är vid 14) men det gör inget. Iallafall när man tänker på tomtarna som ligger och jäser i min mage.

Nu tar jag nya tag och får hålla mig undan köket en stund.

Snart dags att gå till vårdcentralsläkaren, det var länge sedan. Det känns konstigt. Jag är ju van att det alltid är någon psykdoktor jag ska till och att problem med fysiken glöms bort. Jag är nervös inför besöket, har skrivit en lapp så jag inte glömmer bort vad jag ska säga.

Sonen blev av med sin plånbok i helgen, rånad av en ficktjuv och det blev helt kaos. Visakort, tågkort, nyckel till lägenheten, vinterjacka, körkort. Han ringde mitt i natten och hade inga kläder att ha på sig och -15 grader ute. Man känner sig så kränkt och utlämnad. Så mitt i natten höll vi på med att spärra kort och fixa kläder. Han bort i annat land dessutom, för att göra det hela ännu värre. Nu har vi fixat det mest primära så det ska nog ordna sig. Tur att man har släktingar som kan hjälpa till!

Lördag och jag är fylld av ångest, kanske ringer jag psykakuten, behöver prata, ska inte göra mig illa fast jag har bestämt att jag ska göra det. Men har bestämt att det får bli på måndag istället. Min make är på hockey och jag ville inte följa med. Vi tog en fika på stan först. Åt en j-la stor muffins med kaffe och jag sitter på fiket och försöker vara som andra, tänka på saker som att jag ska ha korv till middag ex-vis och så sitter alla andra på fiket och ingen vet att vad jag sitter och tänker på för sjuka tankar och är helt i min egen värld.

Jag ska följa hockeylagets framgång eller fall på text-tv. De förlorar säkert. :)

Nyss hemkommen från terapeuten. Jag blir som en blöt trasa på golvet när jag är hos henne. Allt bara släpper och rinner av mig som ångest och tårar. Och jag är så ledsen. Sedan en varm kram innan hemgång. Och jag ska orka med en vecka till. Måste det.

Först var jag på fik med mig själv. Jag tog en muffins som smakade riktigt smaskens. Sen fick jag ångest för det. Efter detta gick jag till frissan för att klippa mitt korta hår lite eftersom det har växt så himla mycket. Så sa jag till frissan att hon INTE skulle klippa något på polisongerna då jag vill att det ska växa ut. Tror ni att hon lät bli polisongerna? Nej. Så nu är polisongerna korta igen. Frisörer måste klippa på polisongerna. Det är som en slags pakt.

Träffade en gammal bekant. Eftersom jag har förstört mitt minne så kom jag inte ihåg vad hon het, var hon bodde, hennes barn och man. Jag stod där som helt tom i bollen. Pinsamt. Som om jag inte har upplevt någonting i mitt liv. Helt utan innehåll.