fredag 31 augusti 2012

Jag träffade min läkare och skötare på ett möte igår och jag sa att ni förstår inte mig, ni kan inte förstå mig för jag är obegriplig. Läkaren sa att hon ville förstå mig så att jag skulle kunna gå från mötet med en känsla av att de förstår. Jag ville bara sjunka ihop på golvet och krypa därifrån.
Men jag är nöjd, det blev bra, mina underbara hjälpare, jag har tur. Jag mår bra idag trots att det regnar och jag ska jobba några timmar.

tisdag 28 augusti 2012

Nu har jag suttit här och skrivit två blad om hur jag har haft det de 5 veckorna min terapeut har haft semester. Jag måste strukturera hjärnan annars kommer jag inte ihåg nåt när jag träffar henne i morgon. Kram, kram.

Nu ska jag inte skriva om hur skit det var på jobbet idag, jag räknas inte längre, det är väl mitt fel, men jag orkar inte prata, är glömsk och trött och medicinerna (jag utgår ifrån det) gör att jag får tics när jag ska prata, inte kul. De tittar på mig som om jag vore från en annan planet. Och det kanske jag är?? Och nu har jag skrivit om jobbet i allafall.

måndag 27 augusti 2012

Nu är det snart så att jag inte klarar av mitt arbete. Blir så ledsen över hur det har blivit. Jag räknas inte längre. Jag är osynlig.

Önskar att dagen snart tar slut, har lust att ta en överdos, ensam hemma, eller göra mig illa på nåt sätt.  Sonen kom hem nu, som en säkerhet. Mannen är borta i kväll så ingen hjälp därifrån. Nu har min terapeut kommit tillbaka, får väl en tid hos henne den här veckan. Hjälp.

fredag 24 augusti 2012

Så här blir min fredag: Upp kl 07:30. Dusch. Vara tyst - sonen sover. Morgonmedicin. Skål med yoghurt. En rostad macka. Smink och hår. Cykla till tåget. Buss. Köpa kängor. Hej till arbets"kamrater". Jobba. Tråkigt. Lunch. Tyst, inget att säga. Lunch ensam. Buss. Tåg. Hem. Stöka omkring, allt måste vara på ett visst sätt. TV. Mys med mannen min.Mediciner. Sova innan kl 21.

Så har jag välmedicinerad det. Varje dag. Prata om att jag inte har något atta prata om.

onsdag 22 augusti 2012

Trött och trött efter 12 timmars djup sömn. Gick upp bara för att ifall någon skulle ringa på dörren. (? - vem skulle det vara?) Min son ligger och sover efter att ha jobbat natt så jag får vara lite tyst. Det är en stor omställning att plötsligt få en vuxen son hem igen. Jag får passa mig så jag inte blir en hönsmamma., jag gör allt för honom annars.

Jag känner mig tom för ord. Lite nerstämd, jag har ingen fantasi längre. Det är väl medicinerna som gör att det känns meningslöst alltihop. Det borde ju inte vara så men jag känner mig stympad, men fru doktor menar att det är bättre än att jag blir manisk.

lördag 18 augusti 2012

Ingen kraft i mig, känner mig tom och trött. Jag ska åka till sonen och flyttstäda. Efter det blir det pizza som belöning. Hoppas jag vågar äta.

Jag vet inte hur länge jag orkar jobba, jag har svårt för att koncentrera mig, och detta passar dåligt in när jag har ett "viktigt" jobb där det inte får bli fel. Jag känner mig usel och missanpassad. Jag får väl ta en dag i taget. Och jobba sakta och noga, kontrollera det jag gör en extra gång. Jag vill ju helst ha kvar mitt jobb (50 %) så jag kommer ut litegrann. Det är viktigt för mitt psyke tycker jag.

onsdag 15 augusti 2012

Nu kommer min son hem igen, han flyttar hem ett tag, och jag får förbereda mig på att ha en son i hemmet igen. Han är lugn - läs lat - så det borde väl inte bli några problem. Men jag får en till att ta hand om. Träffade min son på stan idag, vi fikade och det var trevligt men han är ändå en storväxt en på 193 cm lång. Som jag kommer att skämma bort. För att jag är sån. Ska han betala hemma?

Och jag som är så trött hela tiden och går och lägger mig kl 21, hur ska det bli med det? Trött, trött. Och ångest för det mesta. Kanske kommer jag att må bättre med honom här? Kanske kan mitt Sobrilanvändande minska?

Ett par nya sandaler blev det idag. På rea. Va nöjd man känner sig när man gjort ett riktigt kap.

tisdag 14 augusti 2012

Den här dagen har inte varit något bra. Började tidigt på jobbet idag - kl 07 - och jag hinner inte mer än sätta på datorn innan jag får veta att jag hade gjort ett fel igår. Säkerligen har jag vimsat till det utan anledning mer än att jag inte kan hålla fokus på det jag gör och så göra fel därför. Detta fel tog mig hela förmiddagen och det gick sedan inte att lösa, så nu får jag sitta där i skamvrån. Jag är så ledsen över detta, att jag klantat till det.

Nu är jag hemma och känner mig rastlös och stressad. Har ingen lust att göra mat så det struntar  jag i. Men jag ska ner till affären. Kanske köpa glass. Som tröst. För att jag är en strulputte.

söndag 12 augusti 2012

Helg och ångest som river och sliter, gör mig rastlös och orolig, går runt i huset hit och dit. Runt och runt. Ut och gå, går, går, kilometer på kilometer,runt i skogen, säkert över en mil i helgen. Svettas och lyssnar på musik.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Tvinga mig ligga där.

lördag 11 augusti 2012

Känner mig trött och seg efter en lång natts sömn, 12 timmar, tvärtemot vad man borde vara. Är skakig också. Hur vet man om det är medicinbiverkan eller om jag är sjuk?  Jag får försöka tänka vad som är vad.

Grannarna klipper gräset, det känns så trevligt, sommar i Sverige liksom.




torsdag 9 augusti 2012

Tänka sig att psyk kliniken ringde till mig och undrade hur jag mådde efter ECT`n?? Vilken gest, det värmde. Och jag mår mycket bättre, jag orkar äta igen och läsa tidningen. Jag har arbetat några dagar nu, och det har gått bra även om jag är trött.

Och nu är det handboll på tv`n, Norge mot Syd-Korea idag och Sverige i morgon. Ska sitta och titta, idag håller jag på Norge och imorgon är det Sverige.

Dags för soffan.

onsdag 8 augusti 2012

Efter gårdagens hetsätning av hallon- och lakritsbåtar tänkte jag att jag hade gått upp typ 10 kg, men icke när jag vägde mig. Jag kan inte ha godis liggande hemma, frestelsen blir för stor :) Godis får jag sluta med - i allafall i veckan -  fast jag är en riktig godisråtta.

Och idag regnar det. Jag har tänkt försöka läsa en bok och sen besöka min son som ska hjälpa mig med Spotify....Känner mig som 100 år, allt tekniskt är obegripligt....,även om jag är en gammal sekreterare. Nej vars, jag är inte såå gammal, men jag har åldrats snabbt senaste tiden. Det har väl med att man har det psykiskt jobbigt, att det sätter sig på fysiken? Jag ser inte så rolig ut. Ett spektakel kanske?

tisdag 7 augusti 2012

Det har varit en bra dag på jobbet, jag har pratat med kollegorna och försökt vara social. Känner mig fortfarande ljus i huvudet, lust att läsa tidningen och laga mat. Det är svårt att förklara hur det känns när det svarta skynket faller ner och man ser för första gången att blommorna har färg, och man har lusten tillbaka.

Nog om detta. Annars känns det som att sommaren är över, jag har flertalet klänningar och sandaler jag inte kan använda eftersom det regner hela jävla tiden. Kanske ska jag ta klänning i allafall, strunta i att det regnar. Min son ska besökas i morgon. Mysigt. Då blir det fika och att träna på att äta en bulle till kaffet.

måndag 6 augusti 2012

Regn, regn och NYA gummistövlar! Snyggt! Annars på jobbet efter ECT och narkos, det gick så där, ont i huvudet och trött. Nu efter middag och godis mår jag mycket bättre. Bättre än på länge. Känner mig ljus och glad i huvudet.

Jag berättar ju inte för arbetskollegorna om ECT`n, så det är väl svårt för dem att förstå varför jag är så trött och vimsig. De tror väl att jag ÄR så där hela tiden. Klarade dock av hela dagen, trots att jag har varit vimsig och konstig.

söndag 5 augusti 2012

Ligger i soffan och tittar på OS - marathon. Innan jag blev sjuk sprang jag mycket och ofta. Flera gånger i veckan och var med på ett flertal lopp.Det är skönt att springa. Som meditation.
Nu är jag full med mediciner och kan inte springa mer. Det är en förlust för mig. Ibland blir jag sugen på att strunta i medicinerna och börja träna igen. Men jag kan inte det.

lördag 4 augusti 2012

Uppdrag: Bädda sängen. Vattna orkidéerna. Diska. Ok. Sedan hänga tvätt. Försöka äta. Orkeslös. Försöka låta bli att skuldsätta mig. Det är nåt kemiskt. I kroppen. Inte mitt fel. Får hjälp på måndag vet jag. Stå ut.

onsdag 1 augusti 2012

Jag vet att många har problem med sömnen, det har inte jag. Jag sover ungefär 12 timmar i dygnet och är trött i allafall.

Nu sitter jag och tittar på min son som är på tillfälligt besök, han ligger och sover i soffan. Blev sent igår säger han.  Tänka sig att jag har fött honom, nu när han är 23 år och 196 cm lång.  Mysigt att ha honom här litegrann.

Känner mig lite piggare. Har ätit frukost med lite mer aptit än igår. Min familj är runt mig hela tiden och passar på så inget händer med mig. Bra fast lite irriterande också.