Självupptagen??

Är väl ett sjukdomstecken att jag inte klarar av att intressera mig för omvärlden, ja inte ens orkar läsa tidningen. Det ger sig i uttryck att jag inte orkar skriva någon kommentar i andras bloggar. Jag vill, men jag är som förlamad och har inget att säga. Att vara deprimerad är att vara gränslöst självupptagen - har jag upptäckt. Och det vill jag ju inte vara. Jag vandrar i psyks korridorer och är mest upptagen av märken som finns i golvet. Jag upplever i stort sett ingenting, på vardagarna i alla fall. I kväll är jag hemma men ska tillbaka i morgon och sova där från lördag till söndag.
De har ändrat mina mediciner och jag tycker mig vara lite lättare till sinns, jag hoppas det i alla fall. Jag vill att det ska vara så. Jag vill vara intresserad av andra människor och vad de säger på Rapport och kunna läsa en bok. Jag vill vara en människa i samhället igen. De ska ha vårdplanering om mig på måndag - det ska bli intressant att se om de kan komma på någon vidunderkur för mig....!! Håller tummarna för det...

Jag ska vara så intresserad av er som läser detta att jag önskar er en härlig helg! Kram!

Hälsar på igen

Och kanske blir det oftare att jag hälsar på, jag håller på att ska slussas åter till hemmet igen. Jag mår bättre, eller jag vill gärna må bättre, jag längtar hem nu. Det är fortfarande kaos i hjärnan som oftast, men kanske att jag döljer det lite bättre - säger jag för mycket kanske de låser in mig igen.

Kom hem klockan 18 idag, på permis, och gick genast en lång promenad i skogen. Var helt sjukt sugen på att få röra på mig. Och få lite frisk luft. Jag har gått långa promenader i korridoren på psyk, till slut hamnade man nästan i trans därför att det var så enformigt. Och det enda man gör är att äta. Så känns det i allafall.

De ringde från psyk kl 20 i kväll och frågade hur det gick och jag svarade att det gick bra. Och det gör det ju. Jag hoppas jag kan svara ja på den frågan i morgon också när jag får prata med doktorn.

Veckorna har bara rusat i väg och jag har väl varit för dålig för att ens märka att dagarna bara försvunnit, och nu har det blivit första advent! Helt otroligt. Tror vi får klara oss utan lussekatterna i år. För det första är ju saffranen dyr och för det andra orkar jag inte ställa mig och baka det när jag först kommer hem till helgen.

Jag tror att jag ska gå på stan och köpa mig något fint när jag blir utskriven, som en liten present till mig själv, för att det hemska är över och för att vara en liten morot för att börja jobba igen. Jag är jättenervös för att gå till jobbet, men jag måste ju, en dag måste vara den första!

Nu ska jag gå och lägga mig, det har varit en lång dag! God natt!

Ännu en helg hemma

Fredag kväll och jag är hemma på permis igen. Det går så sakteliga framåt, det tunga svarta i mig är borta och jag börjar tänka på att börja jobba igen. Hela tiden har det varit tjat om att jag ska berätta för andra varför jag är borta och jag har varit/är så emot det. Men så har det kommit fram (min man har berättat bland andra) hur det ligger till. Jag känner mig så utelämnad och överkörd och mår inget bra pga detta. Jag tycker det är min ensak och jag bryr mig inte om vad andra måtte tro varför jag är sjuk.

Jag har stor integritet, jag kan inte hjälpa det. Jag hoppas att jag ska komma på bättre humör resten av helgen och inte fastna i att sitta och tänka på detta. Vara ute och gå i naturen borde hjälpa. Ha en trevlig helg alla! Skriver mer senare.

Ännu en lördag...

Är hemma på permis även denna helg och det känns så bra att få vara i hemmamiljö. Har mått mycket dåligt psykiskt men mår bättre idag, och det känns skönt att få vara hemma igen. Jag har längtat så efter min man och min son, efter att få röra vid dem igen. Det känns skönt att ha dem så nära igen. Jag har mått så fruktansvärt dåligt, så dåligt så jag inte trodde det var möjligt. Den här helgen ska jag njuta och bara ta det lugnt, så lugnt så att min hjärna kan hänga med och inte bli uttröttat.

Novemberlördag

Är hemma och försöker smälta in. Det är skönt att det bara är jag och min man här. Jag försöker komma till ro här hemma, försöker vila. Jag har en hjärna som spökar, säkerligen pga ETC´n, jag ser saker jag inte ska se och luktar saker jag inte ska lukta. Läskigt.
Den här veckan har gått väldigt fort, jag vet jag måste bli frisk snart, att de undrar på jobbet vart jag tagit hus. Får försöka bli friskskriven till veckan.
Skriver mer senare.