Vilka diagnoser ska stå på läkarintyget? Hm. Vilken ska vi sätta som huvuddiagnos? Sa min doktor. Bipolär typ 2. Ätstörning/anorektisk och tvångssyndrom. Konstigt att jag står upprätt. He-he. Och så ändrade hon medicinerna och jag väntar på att jag ska må dåligt när jag sätter ut medicinerna, några stycken inte alla förstås. Två stycken. Och ska jag äta godis i kväll? Vill ju så gärna. Tycker så mycket om att äta godis och se en bra film. Så då gör jag väl det. Måste stå ut och klara av den ångesten det kommer att ge.

Redigerat inlägg.

Har hittat soffan efter en känslomässig dag. Och här har jag tänkt sitta ett tag. Behöver lite vila. Efter viktnedgång, läkarbesök och arbetsdag. Är som tur är ensam hemma just nu. Min man och son har hittat golfklubborna och stannar nog på banan ett tag. Skönt!!

Fick träffa min läkare i morse, jag har sån tur, hon kommer ihåg allt vi har pratat om, tar sig tid och jäktar inte, prata om att bli bra bemött! Och när hon är borta två veckor nu så finns det en bakjour som ska ta sig an mig om det krisar. Bara en sån sak! Hon har satt ut två mediciner, tydligen är jag övermedicinerad, och jag sätter gärna ut några mediciner, måtte det gå bra och inte ge mig en mani, det syns väl om ett tag i så fall. Kuratorn tyckte inte om det. Men jag kan ju försöka.

Och så ska hon ansöka om ytterligare 25 % varaktig sjukersättning. Skönt. Jag ska nog inte jobba mer än 50 %. Klarar inte det.

Nu tänker jag plocka fram lite godis och förhoppningsvis hitta en kanal där jag kan få se en liten snutt av bröllopet!

Nu för tiden övar jag mig i att vara uppriktig, att inte försöka prestera vara någon annan än den jag är, att känna mig duglig. Så idag träffade jag min kära kurator och jag satt bara där och var den jag är och det gick bra. Nu är det bara besök hos psykiatern på fredag som ska avklaras och jag har skrivit ner hur det egentligen är och hoppas att jag vågar lägga fram detta till henne.

Pengar är det inte mycket av nu för tiden, 28 kronor i lön och skit usel utbetalning från FK - för att jag legat inne - men vi tror att vi ska klara det, får lägga undan räkningen från sjukhuset, inte mer än rätt.... Är sugen på att köpa en sommarklänning på Åhlens. Shit.

Varit hos sonen och diskat. Fy vad det så skitigt ut. Jag diskade och la i en tvätt. Känns bra fast fel förstås. Han är ju 21 år och borde själv. Men är man mamma så är man mamma. Händer inte så ofta....

Köpte en skalpell som jag har gömt. Bara ifall att.

I brist på annat städade jag förrådet och badrummet. Efteråt var jag stum av förundran. Hade jag verkligen orkat allt detta?? Sedan åkte jag till jobbet där arbetet svämde över och jag var åter stum av förundran hur jag skulle orka ta itu med allt detta? Tog en kopp kaffe i all ensamhet i personalrummet, arbetslusten hade försvunnit nån annanstans. Sedan kom ångesten på besök. Mådde/mår dåligt och vet inte hur jag ska överleva. Besök till fru doktor på fredag. Allt bygger upp sig. Ska vara ärlig mot fru doktor. Törs inte berätta för mannen min. Ska inte göra mig illa. Hur ska jag klara av vardagen? Allt är så svårt och jag har inga svar när kuratorn ställer mig mot väggen i morgon. Jag blir svar skyldig. Och jag hör hur hon kräver av mig att jag ska skärpa mig annars vill jag inte ha med dig att göra. Jag är rädd. Jag känner mig så ensam. Ta mig härifrån.

Söndagen snart slut och sängen väntar. Jag har börjat få en del skakningar och ryckningar och det är väldigt plågsamt när man försöker sova. Jag förmodar att det är en medicinbiverkan. Jag har varit ganska trött och lite nere idag men trots allt fixat påskmat till familjen. Det kändes bra. Sitta med man och barn. Det var länge sedan.

Känner mig utanför allt och alla. Som om jag befinner mig en bubbla där jag inte förstår det som händer utanför. Jag hör inte det människor säger och orkar inte lyfta ett finger. Som om jag inte förstår livets koder. Är till av ett misstag.

Var ute och gick en långpromenad. Det är konstigt att jag alltid har något att prata med min man om. Vi går och går. Pratar och pratar. En riktig lång promenad. Sedan hem och var trött. Låg en stund på sängen i solen. Hade fixat middag som stod i ugnen. Efter middagen kaffe och kexchoklad. Mycket gott. Min dotter är hemma från Lund den här påsken och hon åt med oss. Nu har jag vräkt i mig ännu mera godis. Kändes lyxigt och skönt. Min man och dotter är nu på fotbollsmatch och jag får vara ensam. Så skönt. Jag har ständiga tankar om att göra mig illa. Jag ska inte göra det. Så länge jag inte går till affären och köper grejer så blir det inte av. Jag måste hela tiden försäkra min man om att jag inte ska göra det. Igår tog jag "brun-utan-sol" kräm på armarna. Det blev alldeles fruktansvärt fult. Ännu värre. Måtte det snart försvinna....

Ska få träffa min läkare nästa fredag - vi ska väl diskutera om jag ska ha ECT eller inte. Jag försöker tänka ut vad jag vill. Är jag hjälpt av det? Hade jag mått ännu sämre om jag inte hade fått ECT??? Kan jag klara mig på enbart medicineringen? Jag vet inte vad jag vill. Jag tar väl skada av att få ECT också? Närminnet är ju helt klart skadat.

Kanske jag skulle gå och lägga mig igen....

Igår fick jag ett fint brev från FK, sjukskrivningen på 25 % håller på att snart gå ut. Jag tänker ansöka om 25 % varaktig sjukersättning så att det totalt blir 50 %. Då måste jag formulera en ansökan och sedan be min läkare om ett intyg. Sånt triggar och stressar mig.

Idag är det lite mulet men hoppas det blir varmt ändå. Ska åka in till stan, blodprov ska tas. Håller på att sätta in Clozapine och då är det blodstatus och temperaturtagning om vartannat. Som ett riktigt projekt, men tycker att det hjälper.

Ska - som - lite tröst - se om jag kan hitta någon liten topp. Inte för dyr....Och inte kortärmat. Rosa. Ska träffa min kontaktperson på psyk. Också.

Min man sa till mig igår (vi har dottern på besök hemma) - att jag skulle uppföra mig och vara vuxen. Jag förstår vad han menar, men tycker att det var elakt sagt. Precis som att jag är som jag är därför att jag en barnrumpa?

Trött och frusen idag. Var ute och gick en sväng i skogen tidigt i morse med en rygg som värkte vansinnigt mycket. Först trodde jag det var njurarna men min man tryckte och kände och helt klart var det ryggen. Sedan tog jag bilen och körde i väg en sväng. Jag kör så sällan så jag måste se till att öva lite då och då. Köpte tulpaner och lite mat. Har behövt sova lite också. Trött. Trött på min ätstörning. Trött på min rädsla. Rädda mig. Jag verkar ju inte klara av att rädda mig själv. Min dotter ringde. Hon är väl bra mycket klokare än vad jag är. Stark. Tänk att hon blivit så klok och att det är jag som är mamma?

Onsdag i dag och bara 6 grader ute. Jag tror jag fryser ihjäl. Sitter på golvet framför fläkten och försöker få upp värmen i kroppen. Jag har fått ECT idag och känner mig aningen snurrig och på en helt annan planet. Men det hjälper ju - så jag fortsätter väl ett tag till. Kl 15 ska jag träffa arbetsterapeuten och min kontaktperson, vi ska bestämma hur vi ska ha det i framtiden. Jag lär nog avsluta kontakten med arbetsterapeuten. Jag känner mig rätt sliten av all terapi. Att hela tiden prestera och vara på topp (som jag vill alltså, det är inte säkert att de ställer sådana krav). Fick ett SMS av min syster, vi hörs aldrig av, hon ringer aldrig, inte ens när jag var inlagd, inte en fråga om hur jag mår, det är precis som om hon helt struntar i hela mig. Hon kanske är rädd för vad jag ska svara om hon frågar. Jag har ingen lust att svara, men skrev bara till henne att jag mår bättre. Och så ringde mina föräldrar och det är samma sak där, vi pratar aldrig om hur jag mår utan bara om väder och vind. Mest för att jag inte har lust att diskutera mig. De vill säkert men är väl osäkra på vad de ska säga. Det är lite komplicerat. Jag stänger de ute. Jag orkar inte ringa upp. På sjukhuset gick jag ner i vikt hur otroligt nog det låter. Jag fattar ingenting. Jag motionerade inget, åt alla mål och ändå? Kanske det beror på varierad kost? Konstigt. Jag har bestämt mig för att inte gå ut och gå promenad idag utan bara hålla mig inne - det lockar inte med någon promenad i kylan. Ska vara duktig och hålla mig inne. Min man kommer och hämtar mig efter besöket på psyk och så ska vi åka och hyra en film tills fredag. Vi hyr en hel del filmer, varje helg faktiskt, mycket trevligt.

Jag överlevde första dagen på jobbet! Skönt, har skrattat idag och alla har kommit med glada kommentarer. Får akta mig för att inte låta det tippa över i något slags vansinnigt glädjerus. Sov nästan inte på hela natten och gick upp tidigt - konstigt att behöva ha en tid att passa. Kom till jobbet och tittade i min låsta hurts där jag har alla mina lösenord till alla program och hittade där 2 trosor!!!! Mina trosor. Hur i all sin dar har de hamnat där? Jag måste ju ha varit ganska så snurrig innan jag blev inlagd. Herregud! Vilken tur att hurtsen var låst. Min kontaktperson från psyk ringde precis - hon tycker jag håller på att bli manisk. Men jag vet inte, jag är ju egentligen bara så himla glad att allt har gått så bra så det är ju inte att undra på att jag är så uppåt. Länge sedan jag var så glad. Och inte tog jag ECT i förra veckan för att jag tyckte att jag mådde så bra. Ska ha ECT på onsdag och då ska jag gå. Det har jag lovat.

Många dagar sedan jag skrev här. Mår mycket bättre nu. Har legat inne i flera veckor och mått dåligt. Ska göra vad jag kan för att inte bli destruktiv igen. Genomgått många och långa diskussioner med min man och mina barn. Och titta på mina ärr och förstå konsekvenserna av mitt handlande nästa gång jag mår dåligt. Göra vad som helst utom att skada mig. I morgon börjar jag på jobbet igen och jag är sjukt nervös inför det. Knappt sovit några timmar i natt. Jag ska ut och gå en lång promenad nu och hoppas att jag ska må bättre efter det.