Kväll igen och jag sitter med behovsmedicin ikroppen och mår för tillfället ganska bra så bra att jag inte önskar ringa psyk och säga att jag behöver läggas in så som jag blev erbjuden igår vid det extrabesök som ordnades för mig till min läkare. Allt har blivit ordnat så bra, nytt medicinschema, schema med skötare och arbetsterapeut - jag träffade dem idag. Jag grät och grät, livet är svårt att leva tycker jag. Jag har skurit mig så mycket men nu får det bli slut och jag har kastat allt av destruktiva saker. Ikväll är det vila, inte ut och gå, utan vila kropp och själ, vara med mannen jag nästan har glömt bort, ny träff med doktor på måndag, alla är så snälla, jag är så tacksam, jag ska stå ut, försöka leva, vara på jobbet så gott det går, leva livet. Vara mig själv. Tacksam över att jag får ringa psyk om jag önskar det i helgen. Snälla människor runtikring mig.