onsdag 23 maj 2012

Och så blir det för varmt. Aldrig är det riktigt bra. Sitter på altan och slappar, är för okoncentrerad för att kunna läsa någon bok. Sitter med koftan på för alla ärrens skull. Snart går jag in och bakar bullar. Eller nej. 26 grader - då bakar man inte bullar.

Maken kommer hem sent så det blir många timmar ensam, ska försöka hitta på något, men jag är bara rastlös och less.

Har varit på min timme hos skötaren och det är som alltid jobbigt. Hon känner mig utan och innan vilket var skitjobbigt idag. Jag öppnar mig men samtidigt så är jag less på det. Jag känner mig så misslyckad som jag är, mina tvångstankar, min bipoläritet, och allt ska hon veta. Jag orkar snart inte vara så här. Och inga andra orkar väl med mig heller. Jag har lust att skära mig sönder och samman. Så det så. Jag vet att det inte passar sig för en medelålders kvinna på 45. Men jag skiter snart i det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh. Prova dra koftan om dig och tillåt dig att vara synd-om. Ett litet tag. Sen på det igen.
Förresten. Så känner jag samma obekvämlighet till mina problem och min ålder. 35. Men frågan är om det nånsin finns nån bra ålder för att vara självdestruktiv!?

Miriam sa...

Ja, jag drar koftan om mig och det är lite synd om mig....Och nej - det finns väl ingen ålder för att vara självdestruktiv. Jag vet det. Kram!

S sa...

Som 49-åring kan jag bara känna med dig. Allt växer inte automatiskt bort med tiden.

Kram på dig!

Miriam sa...

Nej, det växer inte bort allt, det gör gott att veta att jag inte är ensam.
Kram!