Snart dags att gå till vårdcentralsläkaren, det var länge sedan. Det känns konstigt. Jag är ju van att det alltid är någon psykdoktor jag ska till och att problem med fysiken glöms bort. Jag är nervös inför besöket, har skrivit en lapp så jag inte glömmer bort vad jag ska säga.

Sonen blev av med sin plånbok i helgen, rånad av en ficktjuv och det blev helt kaos. Visakort, tågkort, nyckel till lägenheten, vinterjacka, körkort. Han ringde mitt i natten och hade inga kläder att ha på sig och -15 grader ute. Man känner sig så kränkt och utlämnad. Så mitt i natten höll vi på med att spärra kort och fixa kläder. Han bort i annat land dessutom, för att göra det hela ännu värre. Nu har vi fixat det mest primära så det ska nog ordna sig. Tur att man har släktingar som kan hjälpa till!