tisdag 29 januari 2013

Först var jag på fik med mig själv. Jag tog en muffins som smakade riktigt smaskens. Sen fick jag ångest för det. Efter detta gick jag till frissan för att klippa mitt korta hår lite eftersom det har växt så himla mycket. Så sa jag till frissan att hon INTE skulle klippa något på polisongerna då jag vill att det ska växa ut. Tror ni att hon lät bli polisongerna? Nej. Så nu är polisongerna korta igen. Frisörer måste klippa på polisongerna. Det är som en slags pakt.

Träffade en gammal bekant. Eftersom jag har förstört mitt minne så kom jag inte ihåg vad hon het, var hon bodde, hennes barn och man. Jag stod där som helt tom i bollen. Pinsamt. Som om jag inte har upplevt någonting i mitt liv. Helt utan innehåll.

2 kommentarer:

S sa...

Knepigt med frisörer som gör som de vill - fast om jag vore frisör skulle jag säkert också vilja göra saker efter eget huvud. ;)

Usch för minnesluckor. Jag känner knappt igen mina grannar, det är nog för att jag är ouppmärksam. Men har man fått ect påverkas man ju extra mycket, tyvärr.

Ha en bra kväll.
Kram!

Miriam sa...

Jo, minnet är påverkat tyvärr. Jag försöker öva upp det lilla jag har kvar... Kram!