Fredag kväll och jag är hemma på permis igen. Det går så sakteliga framåt, det tunga svarta i mig är borta och jag börjar tänka på att börja jobba igen. Hela tiden har det varit tjat om att jag ska berätta för andra varför jag är borta och jag har varit/är så emot det. Men så har det kommit fram (min man har berättat bland andra) hur det ligger till. Jag känner mig så utelämnad och överkörd och mår inget bra pga detta. Jag tycker det är min ensak och jag bryr mig inte om vad andra måtte tro varför jag är sjuk.
Jag har stor integritet, jag kan inte hjälpa det. Jag hoppas att jag ska komma på bättre humör resten av helgen och inte fastna i att sitta och tänka på detta. Vara ute och gå i naturen borde hjälpa. Ha en trevlig helg alla! Skriver mer senare.
3 kommentarer:
Hej. Skönt att "höra" ifrån dig och kul att läsa att det ändå går uppåt. Jag förstår nog, tror jag, hur du känner av att andra ska få veta. Jag arbetstränar ju på en skola nu. Jag har inte varit inlagd på några år men ändå går jag nu och tänker på VAD jag ska säga till skolan OM jag skulle tvingas bli inlagd. Och varför skulle jag bli inlagd just NU när jag inte blivit det på några år kan man ju undra? Men jag skulle nog inte heller vilja att andra skulle veta, framför allt inte jobb och sånt. Hoppas du repar dig ännu mer och att dom som fått veta ändå bemöter dig på ett bra sätt.
Kramkram
Fortsätt du och ha stor integritet, det ska man ha om det känns bra. Ha det så bra som det bara går och ha en fin helg!
Kram ifrån Peter Olofsson!
Tack så mycket för era kommentarer, det värmer ska ni veta!
Skicka en kommentar