lördag 4 juni 2011

Maken och jag var mycket osams i torsdags, vi diskuterade mitt självskadebeteende och han var arg och irriterade på mig att jag fortfarande har detta beteende och har knivar gömda. Det är ju egentligen inte för att jag ska skära mig utan mer att jag har "verktyg" för att ifall att. Han krävde att jag skulle ge ifrån mig alla "verktyg" och till slut fick han dem och jag var arg. Igår ville jag ha något "verktyg" igen ifall att och tänkte att jag efter jobbet skulle gå till affären och införskaffa det. När jag väl är där och jag är på väg till hyllan där de har sånt så träffar jag på svärmor och min son! Helt otroligt och jag säger att jag ska köpa stearinljus och servetter. Det är SÅ pinsamt, min son vet, han tittar på mig och bara vet. Jag mår skit, att jag bara kunde! Jag hoppas han inte berättar för maken och att hans förtroende för mig inte är raserat. Så pinsamt. Vi pratade om andra saker och jag hämtade stearinljus och servetter och så lämnade vi affären. Inga "verktyg" här inte. Fast man kan gå i andra affärer förstås.

2 kommentarer:

S sa...

Oj oj vad jag tycker det där är ett svårt område. De gånger jag blivit övertalad att slänga verktygen har jag på något sätt känt mig förnedrad och snart skaffat nya för att känna mig tryggare. Ett par gånger har jag gjort mig av med allt på eget initiativ och det har känts helt annorlunda, frihet, mitt egna beslut. Just nu har jag ett litet, litet förråd trots att jag är långt ifrån att skada mig, men jag vill ha alla dörrar öppna. Det är min kropp. Sedan kan jag inte kräva av andra att de ska stå ut med att se vad jag gör med min kropp, det är deras beslut och jag får leva med konsekvenserna. Men själva handlingen är min.

Jag har levt i flera situationer där andra bestämt vad jag fick och inte fick göra, nu måste jag få bestämma själv.

Jag hoppas du hittar roligare sätt att klara dig än att skada dig...

Kram!

Miriam sa...

Ja, jag upplever det som du säger att det är mitt beslut, det är min kropp och min handling. Kanske gör jag mig aldrig illa igen, men jag vill ha möjligheten.
Idag känns det bra, är på gott humör och solen värmer! Livet leker - ett tag i alla fall....Kram!