Idag tid hos doktorn, blev bra även om jag känner mig frustrerad över alla känslor som rasar runt i kroppen, som jag inte vet hur jag ska handskas med. Hur kan doktorn begripa allt jag försöker få fram?
ECT. Fredag. ECT när jag vill. Bara att ringa psykakuten. Får lita på det. Att jag kan ringa alltså.

Morgon. Med illamående och yrsel så jag knappt kan stå upprätt. Men jag behöver ju medicinerna. Så jag får stå ut. I morgon ska jag träffa doktorn, jag hoppas det blir bra. Jag vill att vi pratar om min depression jag snart tagit mig ur. Därför har jag inte skrivit här på länge. Jag har inte orkat någon ting. På länge. Men idag mår jag bättre. Och ska fika med barnen på stan. Det blir nog bra.

Det är lördag och jag vill ha något extra gott. Vid affären står en "fiskbil" som lockar med räkorfrån Smögen och lax. Det var länge sedan jag åt räkor så jag bestämmer mig för det. Säger att jag vill ha en påse med räkor. Och får en påse och "fiskmannen" säger "Ja, det blir 200 kronor". Jag tappar hakan och säger att jag absolut inte vill ha räkor för 200 kronor. Min man tycker att jag kan kosta på mig halva påsen och så blir det.100 kronor. Hemma igen sitter jag där med mina räkor och försöker njuta - men jag mår bara dåligt och kommer alldrig nånsin köpa färska räkor. Hujedamig.

Har fikat med mina "barn", det var väldigt trevligt och jag mår ganska bra. Det är en stor hjälp att vara med barnen, lugnt och fint. Jag blir dock väldigt trött. Orkar en timme, sen vill jag hem.

Idag är det 40-års kalas. Ska som sagt orka en timme. Kanske blir det god mat? Jag ska iallafall äta lite.

Snö!! Konstigt - jag som köpte nya sko häromdagen - de får stå i garderoben ett tag till.

Mått väldigt dåligt några dagar nu, som om jag ville göra slut på allt. Men idag känns det bättre, som det brukar göra, det är bara att stå ut, inte göra något drastiskt som jag ibland får lust att göra.

Svärfar har fått en stroke och jag påminns om att vi alla är dödliga, en dag står vi där och ska dö, vi kommer inte undan, och frågan är om jag ska göra det i förtid eller vänta tills det är min tur. Idag vill jag leva, idag kan jag se att snön är vacker och senare idag ska jag fika med min dotter på stan. Vill jag lämna henne? Vill hon ha en mamma som är död? Jag tänker mycket på det. Och det låter mig vilja leva. Fortsatt.

En ledig onsdag som inte har varit något bra. Träffade kuratorn kl 10 och jag bröt ihop och svor att jag inte vill leva längre. Vi la en plan om hur resten av onsdagen skulle bli. Jag har försökt fylla onsdagen med snälla saker. Det har gått ganska bra fram tills nu då jag hetsåt choklad och annat godis. Det var godt samtidigt som det är dåligt. Nu måste jag ut och gå fast jag är fylld av oxascand. Jag har inte bestämt mig för hur länge mitt liv ska vara. Min man hotar mig - om jag skär mig så sviker jag hela familjen. Jag fattar inte sånt. Tycker att det bara är min ensak. Vilket det inte verkar vara. Klockan är nu 15:35 och jag ska försöka överleva på något slags positivt sätt.

Medarbetarsamtal: Va du ser rund ut i kinderna! Var glad att du inte har fått ALS! Säger min chef. Känner mig golvad och frustrerad. Hetsätit och ska strax ge mig ut i skogen för att försöka lugna mig utan att ta Oxascand.

Back on track again! Har inte orkat eller fått tillstånd att blogga. Men har saknat det. Idag välmedicinerad, bra mix. Men en hel del biverkningar som jag får slita med. Jag försöker stå ut.

Idag varit på en lång promenad i skogen, fullt med tussilago, vårkänsla men skakig, yr och kraftlös. Nu försöker bli av med rastlösheten med att städa. Maken på idrottsevenemang. Saknar honom när han är borta. Han håller mig i liv.