Tänka sig att psyk kliniken ringde till mig och undrade hur jag mådde efter ECT`n?? Vilken gest, det värmde. Och jag mår mycket bättre, jag orkar äta igen och läsa tidningen. Jag har arbetat några dagar nu, och det har gått bra även om jag är trött.

Och nu är det handboll på tv`n, Norge mot Syd-Korea idag och Sverige i morgon. Ska sitta och titta, idag håller jag på Norge och imorgon är det Sverige.

Dags för soffan.

Efter gårdagens hetsätning av hallon- och lakritsbåtar tänkte jag att jag hade gått upp typ 10 kg, men icke när jag vägde mig. Jag kan inte ha godis liggande hemma, frestelsen blir för stor :) Godis får jag sluta med - i allafall i veckan -  fast jag är en riktig godisråtta.

Och idag regnar det. Jag har tänkt försöka läsa en bok och sen besöka min son som ska hjälpa mig med Spotify....Känner mig som 100 år, allt tekniskt är obegripligt....,även om jag är en gammal sekreterare. Nej vars, jag är inte såå gammal, men jag har åldrats snabbt senaste tiden. Det har väl med att man har det psykiskt jobbigt, att det sätter sig på fysiken? Jag ser inte så rolig ut. Ett spektakel kanske?

Det har varit en bra dag på jobbet, jag har pratat med kollegorna och försökt vara social. Känner mig fortfarande ljus i huvudet, lust att läsa tidningen och laga mat. Det är svårt att förklara hur det känns när det svarta skynket faller ner och man ser för första gången att blommorna har färg, och man har lusten tillbaka.

Nog om detta. Annars känns det som att sommaren är över, jag har flertalet klänningar och sandaler jag inte kan använda eftersom det regner hela jävla tiden. Kanske ska jag ta klänning i allafall, strunta i att det regnar. Min son ska besökas i morgon. Mysigt. Då blir det fika och att träna på att äta en bulle till kaffet.

Regn, regn och NYA gummistövlar! Snyggt! Annars på jobbet efter ECT och narkos, det gick så där, ont i huvudet och trött. Nu efter middag och godis mår jag mycket bättre. Bättre än på länge. Känner mig ljus och glad i huvudet.

Jag berättar ju inte för arbetskollegorna om ECT`n, så det är väl svårt för dem att förstå varför jag är så trött och vimsig. De tror väl att jag ÄR så där hela tiden. Klarade dock av hela dagen, trots att jag har varit vimsig och konstig.

Ligger i soffan och tittar på OS - marathon. Innan jag blev sjuk sprang jag mycket och ofta. Flera gånger i veckan och var med på ett flertal lopp.Det är skönt att springa. Som meditation.
Nu är jag full med mediciner och kan inte springa mer. Det är en förlust för mig. Ibland blir jag sugen på att strunta i medicinerna och börja träna igen. Men jag kan inte det.

Uppdrag: Bädda sängen. Vattna orkidéerna. Diska. Ok. Sedan hänga tvätt. Försöka äta. Orkeslös. Försöka låta bli att skuldsätta mig. Det är nåt kemiskt. I kroppen. Inte mitt fel. Får hjälp på måndag vet jag. Stå ut.

Jag vet att många har problem med sömnen, det har inte jag. Jag sover ungefär 12 timmar i dygnet och är trött i allafall.

Nu sitter jag och tittar på min son som är på tillfälligt besök, han ligger och sover i soffan. Blev sent igår säger han.  Tänka sig att jag har fött honom, nu när han är 23 år och 196 cm lång.  Mysigt att ha honom här litegrann.

Känner mig lite piggare. Har ätit frukost med lite mer aptit än igår. Min familj är runt mig hela tiden och passar på så inget händer med mig. Bra fast lite irriterande också.