Att älska mig i nöd och lust. Så sa prästen. Trots allt. För vad jag gör. Hur långt jag än sjunker. Älska mig. Du ser mig och känner ömhet, trots allt. Hur långt kan du sträcka dig? Jag är älskad. Och ändå så skadar jag mig själv (och familjen), och ändå så tittar du på mig och säger att du älskar mig. Men kanske en vacker dag så är det nog för dig? Älskade dig. Älskade mina barn.

Ikväll är jag orolig och nervös, vet inte var jag ska ta vägen. Jo, har redan gått en promenad. I morgon ska jag träffa min doktor. Kanske har hon fått nog också? Eftersom jag inte är den "fina" patienten hon vill att jag ska vara????

En kväll ligger framför mig och jag längtar efter att få sova. Slippa alla funderingar och oro i bröstet. Och snart kommer min älskade hem. Och jag känner trygghet igen. Sov så gott!