Så här blir min fredag: Upp kl 07:30. Dusch. Vara tyst - sonen sover. Morgonmedicin. Skål med yoghurt. En rostad macka. Smink och hår. Cykla till tåget. Buss. Köpa kängor. Hej till arbets"kamrater". Jobba. Tråkigt. Lunch. Tyst, inget att säga. Lunch ensam. Buss. Tåg. Hem. Stöka omkring, allt måste vara på ett visst sätt. TV. Mys med mannen min.Mediciner. Sova innan kl 21.

Så har jag välmedicinerad det. Varje dag. Prata om att jag inte har något atta prata om.

Trött och trött efter 12 timmars djup sömn. Gick upp bara för att ifall någon skulle ringa på dörren. (? - vem skulle det vara?) Min son ligger och sover efter att ha jobbat natt så jag får vara lite tyst. Det är en stor omställning att plötsligt få en vuxen son hem igen. Jag får passa mig så jag inte blir en hönsmamma., jag gör allt för honom annars.

Jag känner mig tom för ord. Lite nerstämd, jag har ingen fantasi längre. Det är väl medicinerna som gör att det känns meningslöst alltihop. Det borde ju inte vara så men jag känner mig stympad, men fru doktor menar att det är bättre än att jag blir manisk.

Ingen kraft i mig, känner mig tom och trött. Jag ska åka till sonen och flyttstäda. Efter det blir det pizza som belöning. Hoppas jag vågar äta.

Jag vet inte hur länge jag orkar jobba, jag har svårt för att koncentrera mig, och detta passar dåligt in när jag har ett "viktigt" jobb där det inte får bli fel. Jag känner mig usel och missanpassad. Jag får väl ta en dag i taget. Och jobba sakta och noga, kontrollera det jag gör en extra gång. Jag vill ju helst ha kvar mitt jobb (50 %) så jag kommer ut litegrann. Det är viktigt för mitt psyke tycker jag.

Nu kommer min son hem igen, han flyttar hem ett tag, och jag får förbereda mig på att ha en son i hemmet igen. Han är lugn - läs lat - så det borde väl inte bli några problem. Men jag får en till att ta hand om. Träffade min son på stan idag, vi fikade och det var trevligt men han är ändå en storväxt en på 193 cm lång. Som jag kommer att skämma bort. För att jag är sån. Ska han betala hemma?

Och jag som är så trött hela tiden och går och lägger mig kl 21, hur ska det bli med det? Trött, trött. Och ångest för det mesta. Kanske kommer jag att må bättre med honom här? Kanske kan mitt Sobrilanvändande minska?

Ett par nya sandaler blev det idag. På rea. Va nöjd man känner sig när man gjort ett riktigt kap.

Den här dagen har inte varit något bra. Började tidigt på jobbet idag - kl 07 - och jag hinner inte mer än sätta på datorn innan jag får veta att jag hade gjort ett fel igår. Säkerligen har jag vimsat till det utan anledning mer än att jag inte kan hålla fokus på det jag gör och så göra fel därför. Detta fel tog mig hela förmiddagen och det gick sedan inte att lösa, så nu får jag sitta där i skamvrån. Jag är så ledsen över detta, att jag klantat till det.

Nu är jag hemma och känner mig rastlös och stressad. Har ingen lust att göra mat så det struntar  jag i. Men jag ska ner till affären. Kanske köpa glass. Som tröst. För att jag är en strulputte.

Helg och ångest som river och sliter, gör mig rastlös och orolig, går runt i huset hit och dit. Runt och runt. Ut och gå, går, går, kilometer på kilometer,runt i skogen, säkert över en mil i helgen. Svettas och lyssnar på musik.

Nu ska jag lägga mig i soffan. Tvinga mig ligga där.

Känner mig trött och seg efter en lång natts sömn, 12 timmar, tvärtemot vad man borde vara. Är skakig också. Hur vet man om det är medicinbiverkan eller om jag är sjuk?  Jag får försöka tänka vad som är vad.

Grannarna klipper gräset, det känns så trevligt, sommar i Sverige liksom.