Så här blir min fredag: Upp kl 07:30. Dusch. Vara tyst - sonen sover. Morgonmedicin. Skål med yoghurt. En rostad macka. Smink och hår. Cykla till tåget. Buss. Köpa kängor. Hej till arbets"kamrater". Jobba. Tråkigt. Lunch. Tyst, inget att säga. Lunch ensam. Buss. Tåg. Hem. Stöka omkring, allt måste vara på ett visst sätt. TV. Mys med mannen min.Mediciner. Sova innan kl 21.
Så har jag välmedicinerad det. Varje dag. Prata om att jag inte har något atta prata om.
4 kommentarer:
Rutiner är ett sorts liv det också. Gäller bara att se nyanserna i det.
Hoppas din fredag som är kvar blir meningsfull.
Ja rutiner är ett sorts liv också förstås, även om jag inte ser det just nu.
Jag antar att det tar ett tag att vänja sig. Just nu har jag svårt att se hur jag ska kunna leva "utslätat". Samtidigt sliter det så hemskt med alla upp- och nergångar. Vet inte hur jag ska vända mig. Vården säger till mig att jag kommer att lära mig att se de små normala variationerna i tillvaron. En får hoppas att de har rätt.
Kram!
Ja, jo det tar lång tid att acceptera, frågan är om det nånsin gör det. Ikväll är en bra Sobrilkväll, mår bra just nu. Snart sova. Kram!
Skicka en kommentar