Trött och trött efter 12 timmars djup sömn. Gick upp bara för att ifall någon skulle ringa på dörren. (? - vem skulle det vara?) Min son ligger och sover efter att ha jobbat natt så jag får vara lite tyst. Det är en stor omställning att plötsligt få en vuxen son hem igen. Jag får passa mig så jag inte blir en hönsmamma., jag gör allt för honom annars.
Jag känner mig tom för ord. Lite nerstämd, jag har ingen fantasi längre. Det är väl medicinerna som gör att det känns meningslöst alltihop. Det borde ju inte vara så men jag känner mig stympad, men fru doktor menar att det är bättre än att jag blir manisk.
3 kommentarer:
Den där känslan av att vara stympad känner jag igen så väl. Den suger, rent ut sagt. Jag kan inte mer än känna empati för dig.
Kram!
Tack för dina ord! Kram!
Jag känner igen det du skriver. Kämpar dag ut och dag in med medicinerna, jag vet ju att jag kan bli hemskans sjuk utan, men de tar ju bort det roliga också och inte bara det dåliga. Trist.
Kram!
Skicka en kommentar