I regnet i skogen avvecklades 5 km tills håret stod på ända och jag var trött. Sen tupplur i soffan med 2 st Sobril och en slags vila infann sig. Nu är jag bara här och försöker tänka vettigt. Pratat med en kompis som mått mycket dåligt. Mycket dåligt. Som min skötare sa: Du ska veta att det finns massor med folk som mår sämre än dig så varför kommer du till mig? Känner mig rätt så knäckt av hennes ord. Snart dags att göra mig illa.

Men hur länge sover jag nu för tiden. 12 timmar i sträck utan problem. Det är väl medicinen förstås. Har tagit Sobril nästan varje kväll nu en tid. Är rädd att jag ska bli beroende. Men de hjälper mig genom dagarna.

Har svårt att sköta mitt jobb. Kan inte hålla fokus och är fylld av ångest. Rädsla att jag ska göra fel. Det får inte bli fel. Få sparken.

Idag ska jag träffa dottern och fika, efter jobbet. Hon brukar ha en hel del synpunkter på mig och mitt liv. Nu senast vill hon att jag ska skaffa en hund och sikta på att bli sjukpensionär på heltid. Men hon är min älskling. Jag har tur. Runt mig har jag många som älskar mig.

Tänker blogga igen - utan att känna prestationsångest. Jag får skriva hur jag vill. Har precis ätit lite varm mat och det kändes skönt i magen. Varm mat är gott.

Mådde dåligt på jobbet idag. Blir påmind om att jag är "sjuk" och äter en drös med mediciner. Jag tappar ord, kroppen rycker och jag vet inte vem jag är. Jag drar mig undan och ångesten river i mig. Är utanför. Och blir tyst. Försöker berätta saker för min man men det kommer inga ord.

Nu sitter jag här i köket och tittar ut - det är grått och håller på att bli mörkt. Jag ska ut och gå en sväng i spåret. Det är lite otäckt, men jag vägrar bli rädd. Jag får gå i spåret om jag vill.

En trevlig kvinna från banken ringde och erbjöd oss att lägga om lånet = få det bättre = må bättre.... Så nu sparar vi en massa pengar och hösten blir inte riktigt så ansträngd som vi trodde. Bara en sån sak som att både högkostnadskortet inom sjukvården OCH apoteksfrikortet gick ut nu i september = skräck. Men nu känns så skönt när det har ordnat sig.

Annars har jag varit i skogen i eftermiddag och konstaterat att min onda häl håller på att bli frisk, den gör inte riktigt lika ont som i går. Mina sår håller på att torka, ångesten över att bli ertappad med plåster har minimerats. Och kan konstatera att umgänge med andra människor som att t ex gå på innebandy gjorde gott för mig. Jag har en fin familj som det är roligt att umgås med. Även om det inte är bra för mig att vara ute så sent som tills kl 22, blir lite "sprallig" då. Jag ska försöka vidga mina vyer så livet blir lite roligare.

Och i morgon är det fredag! Skönt!

Kanske borde jag skaffa hund?

Min kropp är sliten. Och gammal. Hemma igen efter seans med min älskade terapeut. Jag trodde hon skulle sparka ut mig idag. Men hon orkar tydligen hur mycket som helst. Spiken i kistan när jag gjort illa mig. Kanske ringer jag psykakuten om jag inte hittar krafter någonstans ifrån. Ikväll ska jag orka vara social. Måste det. Vara med andra. Orka gå på innebandymatch med man och dotter. Kanske är det kul? Två dagar tills helgen och slippa sitta på jobbet men vara någon annanstans mentalt.

Sitter i köket och försöker vakna, försöker koncentrera mig på DN, mycket att läsa. Ute har det börjat regna och jag är ensam hemma. Vad ska jag hitta på idag? Blir väl till att jag plockar fram paraplyet och trotsar regnet och ger mig ut i skogen. För jag måste ut i skogen om jag ska tygla min ångest. Får ingen ro förrän jag gått min runda i skogen. Sen kan jag njuta av söndagen.

Igår träffade jag barnen på stan, vi fikade tillsammans, det var väldigt trevligt. Solen sken och stan kryllade av människor som njöt av - kanske - sensommarens sista strålar. Och idag är det höst. Björkarna släpper gula blad.

Äntligen fredag. Jobbar eftermiddag idag. Det blir ok även om det är segt att sen sitta kvar på jobbet när alla slutar för dagen. Sitter och tittar på vädret på tv, ser rätt bra ut inför helgen, det kan jag glädjas åt - jag kan också glädjas åt att "mitt" hockeylag vann premiärmatchen igår. Känns bra!

Tunga tankar, eller tvångsmässiga tankar av destruktiv karaktär river och sliter i mig. Idag måste jag. Göra och sedan gömma.

Det är kallt ute - undrar vad jag ska ha på mig? Sitter och tittar på bilder från Köbenhamn, där har folk vinterjackor på sig. Ska jag ha vinterjacka? Stickad kofta? Eller strunta i hur och vad jag har på mig och ta min fula fleecejacka? Vem bryr sig om vad jag har på mig? Gå till jobbet, jobba och sedan hem. Who cares?