Idag har jag varit ute i trädgården och skapat mig någón slags illusion över hur det ska se ut där, och jag tror mig veta vilket potential trädgården har.

Jag har tagit mina mediciner men nog blivit lite "hög", varit ute i skogen och vandrat och vandrat. Nu får det vara slut. Försöker finna lugn och ro. Jag har ju varit deprimerad och dödligt sjuk, och så vandrar jag från helvete till himmel. Mitt psyke är aningen mångfacetterad... Jag undrar hur länge jag ska orka. Eller du?

Lördag - och vi har varit på IKEA och Burger King - som alla andra. Vi - är son och make. Det var väldigt trevligt. Och nu har vi druckit kaffe och snart är sängen nästa.

Igår fick jag ECT, det kändes bra, känns bra idag också frånsett att jag inte kommer ihåg en hel del. Jag mådde så fruktansvärt dåligt förra veckan så jag fick akut ECT och för mig är det antingen ECT eller inläggning, och nu blev det ECT och idag är det helt ok. Ska ha på måndag också samt läkarbesök. Jag har tagit semester då.

Jag köpte en del blommor som jag har ordnat till på framsidan av huset, och det blev väldigt fint. Nu känns det som att sommaren faktiskt ska komma.

Min promenad i skogen i morse fungerade inte alls. Tänker om jag skulle gå ut igen, men jag har ingen större lust. Jag har muskelvärk i kroppen och gör kanske större nytta i sängen än i spåret?

Ledig dag - sov länge och kunde njuta av lång frukost och frukost-TV.  Klädde på mig sen och gick ner till labbet på vårdcentralen. Skulle ta blodstatus pga en medicin jag tar. Som tur var så träffade assistenten en blodåder direkt och behövde inte hålla på och leta i evigheter. Åkte in med pendeln för att träffa min skötare sedan 6 år, hon känner mig bra. Så bra så hon förstod att jag mår väldigt dåligt. Får väl ta ECT på fredag igen, träffa nån doktor.

Ska gå på jobbet i morgon men ta semester på fredag. Ikväll längtar jag efter min man. Behöver nån som kan hålla runt om mig. Trots allt.

Är det tisdag? Är det måndag? Inte helt orienterad. Och en jäkla ångest som river i mig. Hade tänkt vara hemma från jobbet men gick i allafall. Chefen undrade hur det var med mig, jag ser helt färdig ut. Stannade dock kvar på jobbet, är hemma i morgon. Håll om mig. Rädda mig. Rädda mig från allt ont.

Vaknade i morse och var rädd - hade jag försovit mig? Var det söndag? Insåg att det var måndag och att jag hade ledig förmiddag. Skönt. GIck upp i lugn och ro och åt frukost innan jag gav mig av för röntgen av knäet. Det var lite trixit därför att jag skakade så mycket och knäet skulle vara helt stilla. Men till slut gick det. Jobbade sedan några timmar tills jag var helt slut. Och en gnagande ångest som jag inte kan definera. Jag är rädd och känner mig pytteliten. Min man får ta hand om mig. Hålla armen runt mig tills jag mår bättre.

Idag har det varit en alldeles fruktansvärd trött dag, har knappt orkat stå upprätt. Försökte ut och gå en promenad och det krävdes en hel del viljestyrka för att genomföra. Kom hem och städade lite - måste - och lagade mat. Nu är det diskat och jag sjunker tillbaka till dvalan  och slumrar till igen.

Hur ska jag orka gå på jobbet i morgon?

Hm...utseendet på bloggen har ändrat sig??

Nu är det iallafall lördag morgon och jag har sovit i 12 timmar. Måste ha varit väldigt trött!! Fick ju ECT igår och gick sedan och jobbade. Hujedamig. Helt slut. Och inte kunde jag förklara min uppförsel för de andra på jobbet.

Jag mår rätt bra idag .Psykiskt helt utslätad och har ont fysiskt i kroppen.  Ska träffa min son idag, vi ska äta lunch, det blir trevligt. Kanske titta lite i affärarna också. Ett par strumpor...billigt! Min man är borta hela dagen så jag får rå om mig själv.