fredag 31 augusti 2012

Jag träffade min läkare och skötare på ett möte igår och jag sa att ni förstår inte mig, ni kan inte förstå mig för jag är obegriplig. Läkaren sa att hon ville förstå mig så att jag skulle kunna gå från mötet med en känsla av att de förstår. Jag ville bara sjunka ihop på golvet och krypa därifrån.
Men jag är nöjd, det blev bra, mina underbara hjälpare, jag har tur. Jag mår bra idag trots att det regnar och jag ska jobba några timmar.

3 kommentarer:

S sa...

Jag undrar, fast jag vet inte om jag har rätt, ifall man ibland är mycket mer obegriplig för sig själv än för andra. Det är då man behöver andras synpunkter, men det måste vara från personer man kan lita på. Så bra att du har bra hjälpare.

Kram!

Anonym sa...

Kram

Miriam sa...

Till S: Jo det kanske är möjligt att andra begriper sig på mig utan att jag själv gör det. Lite otäckt, men kanske är det så?