måndag 27 augusti 2012

Nu är det snart så att jag inte klarar av mitt arbete. Blir så ledsen över hur det har blivit. Jag räknas inte längre. Jag är osynlig.

Önskar att dagen snart tar slut, har lust att ta en överdos, ensam hemma, eller göra mig illa på nåt sätt.  Sonen kom hem nu, som en säkerhet. Mannen är borta i kväll så ingen hjälp därifrån. Nu har min terapeut kommit tillbaka, får väl en tid hos henne den här veckan. Hjälp.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är det så illa? Jag hoppas verkligen att terapeuten kan hjälpa dig!

KRAM!

Miriam sa...

Ja det hoppas jag med, jag är lite skör och ledsen.
Kram!