Jag har sällskap av diskmaskinen som går, och det ger en viss känsla av trygghet. Jag känner igen ljudet och programmet och vet vad som ska hända. Rutiner gör mig trygg.

Hade ett möte med min kontaktperson igår, det blev ett stökigt möte och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns som att jag står där vid stupet och inte vet om jag ska hoppa eller låta bli. Det känns som att min bipolära sjukdom håller på att ta knäcken på både mig som privatperson och som yrkesaktiv. Min chef har vid två tillfällen ringt till min KP och de har diskuterat hur jag är på jobbet, utan att jag har vetat om det!!! Känns som att de trampar på mig. Jag känner mig som ett litet barn (det kanske jag är - men ändå!) som inte klarar av att leva som en vanlig person.

Jag har haft tendens till att vara uppåt på sistone. Nu har jag höjt medicinerna på eget initiativ och jag mår bättre. Skönt. Men jag har svårigheter på jobbet. Min KP var upprörd över mitt beteende på jobbet, och nästintill skrek åt mig att jag är dålig på att stoppa uppåttendenser, att jag äter för dåligt, att jag motionerar för mycket, att jag är oduglig på jobbet - ja, you name it.

Jag säger till henne att jag har dåligt minne och är tom i huvudet PGA MEDICINERNA men hon hävdar att jag äter för dåligt med fett. Icke. Jag äter äter ett varmt mål mat varje dag. Det räcker.

Jag har ingen lust mer.

Jag har försökt göra fint här hemma även om lust och ork är obefintlig. Medicinerna gör mig trögstartad och menlös. Jag har ångest i hela kroppen som en klump i magen och hjärtklappning. Tog 2 Oxascand och mår lite bättre nu. Mår också dåligt över mitt nya röda hår, jag måste ringa frissan i morgon, de får hjälpa mig på nåt sätt, det är deras fel, jag tänker inte betala extra. Antingen får de dämpa det röda eller också får de färga det nästintill svart igen. Nu tänker jag titta på tv´n.

Jag har svenskt pass men är inte svensk i botten, utan kommer från ett annat nordiskt land. Därför har jag ibland syftningsfel etc när jag skriver. Det retar mig att språket inte är perfekt, irriterande att allt bara blir fel ibland. Men det är väl så livet är i största allmänhet. Felaktigt.

Bröllopsdag i morgon - som firades idag - med fika på gammaldags fik i en annan stad -med stans största kanelbullar, tog 25 minuter att äta. Och jag åt upp hela bullen trots ångest, ska det va så ska det va. Sen gick vi på museum. Och sedan besök på stadens största shoppingcenter. Jag köpte rosor till mig själv som jag låtsas vara från min man, eller vi kom överens om att de var från honom rättare sagt. Till middag blev det grillad kyckling, klyftpotatis och rött vin. Sedan godis och drama på tv´n. Så som ni förstår har det varit en bra lördag med mycket äta. Jag kämpar fortfarande med ätstörningsångesten, men jag ska överleva den.

Var hos frissan i förrgår, satt där i 3 timmar och håret blev aningen rött. Hujedamej. Har lite ont i magen över det. Varför skulle jag göra det? Jag blir ju aldrig nöjd ändå.

Titta vad jag klarade av - sätta in en duva!! Fin va?

Sitter här på kontoret och tittar ut på några duvor som sitter här utanför. Jag vet inte varför duvan är så illa omtyckt. Kanske för att de skräpar ner så mycket? Duvan är annars en intelligent varelse, tänk på brevduvan som kan flyga halva jordklotet innan de vänder hem igen. Tänk om jag vore en tjock duva som satt och pickade hela dagarna? Det vore nåt.

Jag är omhändertagen av psyk-vården. Jag har det bra med det. Ibland blir jag rädd när jag tänker på om jag skulle vara utan? Jag känner mig så hjälplös på nåt sätt. På ett irriterande sätt eftersom jag ju är gott och väl vuxen men uppför mig som om jag vore 16. Det sa min man igår, att han liksom fick behandla mig som ett barn.

När den ena KP var sjuk och jag fick vara utan, försökte jag tänka att så här är det att vara utan och jag tyckte det gick ganska bra. Faktiskt.

Jag ska erkänna att jag ibland tänker att jag kan inte bli "frisk" för hur ska jag då klara mig? Då tänker jag att jag med min bipolära diagnos nog aldrig blir "frisk". Och den dagen jag verkligen ÄR "frisk" så har jag inget behov av någon KP. Eller hur tänker ni?

Ja, inte blir det moderaterna i allafall. That´s for sure.

Mår bättre idag, höjde en medicin igår och det verkar fungera bra. Jag har varit på jobbet idag och suttit på min stol och gjort mina arbetsuppgifter utan att öppna munnen nämnvärt. Jag trivs med att vara tyst. Jag vill inte bjuda på mig själv så därför är jag tyst. Och i morgon är det fredag. Kan det bli bättre?