Jag har sällskap av diskmaskinen som går, och det ger en viss känsla av trygghet. Jag känner igen ljudet och programmet och vet vad som ska hända. Rutiner gör mig trygg.
Hade ett möte med min kontaktperson igår, det blev ett stökigt möte och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det känns som att jag står där vid stupet och inte vet om jag ska hoppa eller låta bli. Det känns som att min bipolära sjukdom håller på att ta knäcken på både mig som privatperson och som yrkesaktiv. Min chef har vid två tillfällen ringt till min KP och de har diskuterat hur jag är på jobbet, utan att jag har vetat om det!!! Känns som att de trampar på mig. Jag känner mig som ett litet barn (det kanske jag är - men ändå!) som inte klarar av att leva som en vanlig person.
Jag har haft tendens till att vara uppåt på sistone. Nu har jag höjt medicinerna på eget initiativ och jag mår bättre. Skönt. Men jag har svårigheter på jobbet. Min KP var upprörd över mitt beteende på jobbet, och nästintill skrek åt mig att jag är dålig på att stoppa uppåttendenser, att jag äter för dåligt, att jag motionerar för mycket, att jag är oduglig på jobbet - ja, you name it.
Jag säger till henne att jag har dåligt minne och är tom i huvudet PGA MEDICINERNA men hon hävdar att jag äter för dåligt med fett. Icke. Jag äter äter ett varmt mål mat varje dag. Det räcker.
Jag har ingen lust mer.
4 kommentarer:
Hur fan kan någon från ditt jobb få ringa din KP utan att du vet om det? Är det det ett brott mot sekretesslagen? Oavsett, så är det fan inte rätt sak att göra. Tror de att det kommer att hjälpa dig? *ARG*
Och att klanka ned på dig hjälper väl inte heller. Tror de att du VILL ha det såhär?
Åh, jag blir så trött. Och ledsen för din skull...
Kram!
Allvarligt talat....jag blir så arg. Hur kan chefen gå bakom din rygg och ringa kp utan att diskuterat det hela med dig först. Förstår om du känner dig överkörd. Har de verkligen rätt att diskutera det? Jag undrar precis som charlyene om det inte är ett sekretssbrott?
Skickar över en stor varm kram i alla fall, även om den kanske inte hjälper så mycket just nu. KRAAAM!
Charlyene: Jag undrar också över det här med sekretesslagen, om de vill sänka mig så är det här ett bra sätt att göra det på. Om jag har mod nog så ska jag prata med min chef i morgon.
My: Tack för stödet och kramen! Det hjälper. Som sagt så ska jag försöka mig på att prata med chefen i morgon. Eller också så blir det så att jag drar mig undan ännu mer och önskar jag vore någon annanstans.
Skicka en kommentar