Sitter här på kontoret och tittar ut på några duvor som sitter här utanför. Jag vet inte varför duvan är så illa omtyckt. Kanske för att de skräpar ner så mycket? Duvan är annars en intelligent varelse, tänk på brevduvan som kan flyga halva jordklotet innan de vänder hem igen. Tänk om jag vore en tjock duva som satt och pickade hela dagarna? Det vore nåt.
Jag är omhändertagen av psyk-vården. Jag har det bra med det. Ibland blir jag rädd när jag tänker på om jag skulle vara utan? Jag känner mig så hjälplös på nåt sätt. På ett irriterande sätt eftersom jag ju är gott och väl vuxen men uppför mig som om jag vore 16. Det sa min man igår, att han liksom fick behandla mig som ett barn.
När den ena KP var sjuk och jag fick vara utan, försökte jag tänka att så här är det att vara utan och jag tyckte det gick ganska bra. Faktiskt.
Jag ska erkänna att jag ibland tänker att jag kan inte bli "frisk" för hur ska jag då klara mig? Då tänker jag att jag med min bipolära diagnos nog aldrig blir "frisk". Och den dagen jag verkligen ÄR "frisk" så har jag inget behov av någon KP. Eller hur tänker ni?
3 kommentarer:
Tänker på en sak som en vän sade till mig. "Man är rädd för att bli frisk för man tror att allt ska kännas precis lika jobbigt som nu, bara att man inte får någon hjälp. Men att bli frisk innebär att man får större resurser inom sig, och när man är starkare är tyngderna lättare att lyfta, det känns inte lika hemskt och man klarar sig."
Jag kämpar lite med att inse att jag aldrig blir helt "frisk" med min diagnos. Men starkare har jag blivit, jag klarar mig utan min terapeut och jag känner mig bekväm med att bara träffa min läkare någon gång i halvåret. Det är skillnad mot för några år sedan då jag kände mig helt vilsen och hjälplös. Så jag har hopp för dig!
Kram!
Att vara frisk innebär väl att känna att livet är hanterbart. Fast jag har ju aldrig riktigt varit där, så jag vet inte riktigt vad det innebär.
Visst är det jobbigt att ha en bipolärdiagnos, veta att det inte kommer att gå över. Men å andra sidan, de som får unipolär depression som diagnos, de kanske blir friska, men jag tror att många oroar sig för att det ska komma tillbaka.
Men det är en kamp att acceptera. Jag tror inte att jag har kommit dit än. Men det gäller väl att leva på hoppet, antar jag.
Kram!
S och Charlyene: Mina älskade kloka bloggvänner - jag suger åt mig vad ni skriver! Hoppas ni får en härlig helg i det fina vädret (hoppas!) Kram!
Skicka en kommentar