Nyss hemkommen från terapeuten. Jag blir som en blöt trasa på golvet när jag är hos henne. Allt bara släpper och rinner av mig som ångest och tårar. Och jag är så ledsen. Sedan en varm kram innan hemgång. Och jag ska orka med en vecka till. Måste det.

Först var jag på fik med mig själv. Jag tog en muffins som smakade riktigt smaskens. Sen fick jag ångest för det. Efter detta gick jag till frissan för att klippa mitt korta hår lite eftersom det har växt så himla mycket. Så sa jag till frissan att hon INTE skulle klippa något på polisongerna då jag vill att det ska växa ut. Tror ni att hon lät bli polisongerna? Nej. Så nu är polisongerna korta igen. Frisörer måste klippa på polisongerna. Det är som en slags pakt.

Träffade en gammal bekant. Eftersom jag har förstört mitt minne så kom jag inte ihåg vad hon het, var hon bodde, hennes barn och man. Jag stod där som helt tom i bollen. Pinsamt. Som om jag inte har upplevt någonting i mitt liv. Helt utan innehåll.

Jag mådde dåligt några dagar men har hämtat mig, till slut. Jag gick hela torsdagen och fredagen och hoppades att min terapeut skulle ringa - tankeöverföring - ring, ring! Vilket hon inte gjorde. Det spelar till slut ingen roll att hon inte ringde för jag mår bättre idag. Man väntar ut dåliga tankar tills de slut är borta. Ibland. Kanske borde jag säga upp kontakten med terapeuten? Nej det skulle jag inte våga.  Men det är lockande ibland. Få vara fri och göra vad jag vill.

Hade en underbar dag i Stockholm igår, jag tror jag gick flera kilometer - från affär till affär och rea för det mesta. Handlade lite saker och kläder, riktigt roligt.. Jag var förberedd på kyla och hade till och med mössa på mig!!! Så går det när man tänker praktiskt istället för att vara fin.

Idag har jag varit hos terapeuten. Det gick dåligt. Jag är ett hopplöst fall. Jag orkar inte mer. Allt känns åt helvete.

Sega timmar i soffan med lakrits och tv-program som inte var roligt. Ute -14 grader men solsken och jag har lovat min man att inte gå ut på promenad i kylan. Jag tänker att det är bra för mig att vila och ångesten har jag kuperat med Zyprexa. Det lugnade ner mig lite och gjorde mig trött.

På plussidan denna tisdag var att jag åt smörgåstårta på jobbet. Jag tog inte mycket - men jag tog! Och gjorde arbetskamraterna fundersamma....vad händer??

Igår var det en solig vinterdag, solen sken och snön gnistrade. Men det kantades av enorm trötthet och svårt att gå. Jag gick min runda, plågade mig, ungefär 6 km, men kroppen kändes svag och dålig. En del av mig sa att jag skulle gå färdigt runda oavsett kroppens signaler, medan den andra delen sa åt mig att gå hem, tänka på mig hårt plågade kropp, det är inte säkert att den håller hur länge som helst. Nej, trött, trött, trött.

Idag ska jag till jobbet, hur tråkigt som helst. Hoppas det går snabbt och att jag gör rätt. Hej, hej.

Usch va jag gnäller. Nu är det dags att föna håret, försöka göra mig presentabel.

Har varit ute på en liten tripp idag, åkte till en annan stor stad, det var skönt att komma bort ett tag. Maken, dottern och sambo följde med. Jag är inte helt enkel att åka i väg med, jag tröttnar ganska snabbt och vill åka hem igen. Skäms, att jag tar så stor plats och gör att andra måste åka med, men det är precis som att jag blir snabbt rastlös. Vill iväg igen. Kanske borde jag ha tagit med några Zyprexa som får mig att tröttna. Och så var det så j--la kallt så fötterna blev utan känsel. Jag hatar när det är kallt. Egentligen borde jag fetta upp mig så jag får lite underhudsfett.

Vi åt på Pizza Hut, himla goda pizzor, fettet bara dröp. Jag jobbar på att acceptera detta att jag säkert gick upp 40 kg. Nu ska jag ta en kopp kaffe och ta en KAKA till. Ska man fika så ska man fika. Med kaka.