Det gick bra både hos terapeut och arbetsterapeut. De ställer krav på mig båda två och så måste det väl vara även om jag tycker det är tufft och helst vill springa därifrån. KBT är krävande (arbetsterapeuten jobbar så). Men jag springer inte därifrån, och det går framåt så sakteligen. Arbetsterapeuten tycker att jag jobbar på bra, så då gör jag väl det.
Jag har jobbat hela veckan 75 %, jag tycker det är tufft och egentligen är det 25 % mer än vad jag orkar med. Det är bara att inse att jag inte mår bra. Men jag orkar inte dra igång en ny intygskarusell med läkare och FK, jag flexar ut lite oftare och sitter ibland och slöar vid skrivbordet.
I onsdags fick jag ECT på morgonen, åkte hem, sov och så kom arbetsterapeuten och jobbade med mina fobier, och så åkte jag med sonen och storhandlade på Maxi. Jag var bra trött den kvällen kan man säga. Men mat var jag tvungen att ha.
Ibland glömmer jag bort att jag har en bipolär diagnos. Men det blev jag påmind om i torsdags då med buller och brak blev hypoman, jag ska inte gå in närmare på det frånsett att det framkom att jag hade strulat med medicinerna, jag fattar inte hur, men nu ska psyk dela ut mediciner till mig så att det blir rätt. Pinsamt. Vuxna kvinna som min terapeut sa. Men även pinsamt hur jag uppfört mig på jobbet, undrar vad de ska tänka?? Jag framstår som helt vansinnig. Har tagit en del Oxascand så jag är rätt dämpad nu. Det är en intressant sjukdom, förrförra veckan hade jag planerat min död och så helt plötsligt vänder det så totalt. Crazy.
Pratade med min dotter igår, hon bor utomlands och har gjort det i 4 år nu. Hon har pluggat. Men nu kommer hon alltså hem. till sommaren. Det blir väldigt annorlunda för oss allihopa. Jag hoppas hon får sommarjobb även om det ser mörkt ut. Hon behöver ha något att göra hela sommaren, både för sin egen del men även för oss andra i huset, man är ju rätt van vid att göra som man vill. Tänk på alla grejor hon kommer att dra hem. Ja, ja. Sedan far hon iväg till Lund (hoppas) för att göra ett slutår på universitetet där.
Under mina små crazy dagar här har det varit två saker som jag har styrt med och det är att läsa på distans (men det får man väl inte när man är förtidspensionerad 25 % eller hur?) och så är det att börja cykla till jobbet (jag fixade fram en cykel och reflex (?) igår), men min man blev alldeles vansinnig när han hörde det - nu skiljer jag mig - jag tycker han är orättvis och dum - det är 3 mil till jobbet, alltså 6 mil om dagen och han menar att jag äter för lite - skitsnack menar jag -.
Nä, nu kanske jag ska ta på mig några kläder och gå ut en sväng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar