Vind

Idag var jag ute och sprang. Jag vet, jag får inte, jag ska inte, men nu gör jag som jag vill. Och jag hade en underbar naturupplevelse. Jag sprang i djupa vattenpölar, i lera, på asfalt, det blåste och var tungt, men efteråt - en lyckorus i hela kroppen. Sedan åkte vi och hämtade sonen. Jag körde bil för första gången på flera veckor, det var lite nervöst, jag hade svårt att koncentrera mig om många saker på en gång. Det är väl medicinerna förstås. Jag lagade middag och vi åt, och jag kunde skratta och jag tittade på min underbara son, han som jag skapat en gång för 20 år sedan. Och så sitter han där och undrar hur jag mår, och jag säger att det varit jobbigt. Och jag tänker att det är för honom jag lever, att annars vore jag död. Middagen var god och nu ska vi titta på film och jag ska unna mig lite godis. Och jag ska ut och springa i morgon också. Och rakbladen ligger kvar i min väska. Jag utsätter det ett tag till.