lördag 11 december 2010

Glad idag. Många glada dagar nu för tiden. Jag är övertygad om att ECT´n hjälper. Det är skönt att få vara stark nu när julen närmar sig och jag måste vara med. Egentligen är jag ingen fan av julen, tycker det är stökigt och bökigt och orkar egentligen inte vara med. Jag tycker alla högtider är onödiga. Jag blir så trött. Men jag gör det för mina barns skull. Det går väl ganska snabbt över....
Idag ska jag träna på gymmet som jag nyss har börjat på - tillsammans med min man. Jag har skrivit kontrakt med honom att jag bara får vara på gymmet om han är med och att jag bara gör det vi har kommit överens om. Det ska funka. Bra att jag börjat på gymmet av flera orsaker - ärren är synliga i duschen, kan ju inte ha nya sår då. Jag som tänkt göra mig illa tänker på det och det får mig att låta bli. Bra också att visa upp min åldrande kropp inför andra. Jag tycker inte om det, tycker inte om att exponera mig samtidigt som min kropp är min kropp och så här ser jag ut.
Det konstiga är att man kan ha hög ångestnivå samtidigt som man är glad. Det är svårt för min man att förstå, att jag är glad men samtidigt vara frånvarande i sinnet, stirra tomt ut i intet och inte svara på tilltal. Ska försöka vila och njuta idag. Jag måste hushålla med Oxascand tills julafton står och knackar på dörren, vet att jag behöver dem då.

1 kommentar:

Anonym sa...

Härligt att glädjen har återvänt. Synd bara att ångesten kom också. Jag kan också känna det där - glad & ångestfylld på samma gång. Vet inte riktigt varför det är så. Men det är lite irriterande att en inte får vara glad utan att det finns något som ligger & stör.

Kram!