Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag har fastnat i mat- och träningsträsket, trodde att jag skulle klara av att träna vettigt och äta ordentligt men det gick åt skogen. Eviga diskussioner om detta och en enorm trötthet har fyllt min kropp och önskan om att ge upp.
Min dotter har varit här på besök, jag har enormt dåligt minne, jag vet bara att vi har haft det väldigt trevligt. Och att det har snöat... och att vi åt tacos.....och att jag har fått kraftiga medicinbiverkningar som ryckningar i kroppen och mardrömmar.
Idag börjar jag kl 12, det känns skönt, var så trött i morse. Blev påmind om FK i en annan blogg, tänker på att jag innan den 15/1 måste kontakta läkaren om ev förlängd sjukskrivning eller inte. Det är lite stressande att tänka på.
7 kommentarer:
Det var väldigt tråkigt att du inte fixade att ha koll på mat och träning. Kanske går det bättre längre fram...
Är skönt när man får träffa sina barn och bara umgås, se att de har det bra.
Kram!
Mat- &träningsträsket är inte roligt. Men om en är lite tvångsmässig, som jag & du, har en svårt att göra något "lagom" mycket. Kanske det går om ett tag?
Kram!
Maten och träningen kanske går bättre längre fram i tiden. Det är en svår balans det där, men det är också en styrka att se att det faktiskt inte funkade. Du kanske helt enkelt inte var helt redo för det än. En tanke man kanske helst inte vill se förstås.
Kram så länge!
S: Ja, kanske går det bättre längre fram. Jag får fortsätta den mödosamma processen.... :)
Charlyene: Det är svårt att göra något "lagom" mycket som du skriver, jag vill gärna göra allt eller inget och allt däremellan duger inte. Sätter krokben för mig själv. Alltså.
My: Det är en svår balans och jag är väl inte redo än, och det kanske är en styrka att se det. Och fortsätta jobba med det.
Sv: Tack. Jag önskar bara att mitt försök med maten hade slutat bättre, men nästa gång kankse. Längre fram. Jag kanske inte heller var redo.....
Kram!
Skicka en kommentar