En trevlig kvinna från banken ringde och erbjöd oss att lägga om lånet = få det bättre = må bättre.... Så nu sparar vi en massa pengar och hösten blir inte riktigt så ansträngd som vi trodde. Bara en sån sak som att både högkostnadskortet inom sjukvården OCH apoteksfrikortet gick ut nu i september = skräck. Men nu känns så skönt när det har ordnat sig.

Annars har jag varit i skogen i eftermiddag och konstaterat att min onda häl håller på att bli frisk, den gör inte riktigt lika ont som i går. Mina sår håller på att torka, ångesten över att bli ertappad med plåster har minimerats. Och kan konstatera att umgänge med andra människor som att t ex gå på innebandy gjorde gott för mig. Jag har en fin familj som det är roligt att umgås med. Även om det inte är bra för mig att vara ute så sent som tills kl 22, blir lite "sprallig" då. Jag ska försöka vidga mina vyer så livet blir lite roligare.

Och i morgon är det fredag! Skönt!

Kanske borde jag skaffa hund?

Min kropp är sliten. Och gammal. Hemma igen efter seans med min älskade terapeut. Jag trodde hon skulle sparka ut mig idag. Men hon orkar tydligen hur mycket som helst. Spiken i kistan när jag gjort illa mig. Kanske ringer jag psykakuten om jag inte hittar krafter någonstans ifrån. Ikväll ska jag orka vara social. Måste det. Vara med andra. Orka gå på innebandymatch med man och dotter. Kanske är det kul? Två dagar tills helgen och slippa sitta på jobbet men vara någon annanstans mentalt.

Sitter i köket och försöker vakna, försöker koncentrera mig på DN, mycket att läsa. Ute har det börjat regna och jag är ensam hemma. Vad ska jag hitta på idag? Blir väl till att jag plockar fram paraplyet och trotsar regnet och ger mig ut i skogen. För jag måste ut i skogen om jag ska tygla min ångest. Får ingen ro förrän jag gått min runda i skogen. Sen kan jag njuta av söndagen.

Igår träffade jag barnen på stan, vi fikade tillsammans, det var väldigt trevligt. Solen sken och stan kryllade av människor som njöt av - kanske - sensommarens sista strålar. Och idag är det höst. Björkarna släpper gula blad.

Äntligen fredag. Jobbar eftermiddag idag. Det blir ok även om det är segt att sen sitta kvar på jobbet när alla slutar för dagen. Sitter och tittar på vädret på tv, ser rätt bra ut inför helgen, det kan jag glädjas åt - jag kan också glädjas åt att "mitt" hockeylag vann premiärmatchen igår. Känns bra!

Tunga tankar, eller tvångsmässiga tankar av destruktiv karaktär river och sliter i mig. Idag måste jag. Göra och sedan gömma.

Det är kallt ute - undrar vad jag ska ha på mig? Sitter och tittar på bilder från Köbenhamn, där har folk vinterjackor på sig. Ska jag ha vinterjacka? Stickad kofta? Eller strunta i hur och vad jag har på mig och ta min fula fleecejacka? Vem bryr sig om vad jag har på mig? Gå till jobbet, jobba och sedan hem. Who cares?

Uj vad det blåser! Höll på att ramla av cykeln. Jag hatar när det blåser. Sitter hemma och tittar på "Masterchef" och äter naturgodis som jag fått dille på. Mm va gott.

Har så småningom kommit mig efter en känslomässig jobbig helg, jag är dock ledsen och har destruktiva tankar - ska det aldrig bli bättre? Jag är ju vuxen och mina föräldrar är som de är. Jag känner mig i underläge och tänker att jag aldrig kommer att klara av relationer. Jag har svårt för relationer. Vare sig det är för föräldrar, svärföräldrar, barn, arbetskamrater - jag klarar inte - är så misslyckad - bäst att jag är ensam.

Varit och träffat terapeuten idag, pratade en del, svårt att komma ihåg saker, jag har fått ECT idag också och är lite "snurrig" i huvudet. Narkospersonalen försökte ta ett blodprov för Clozapinet på mig men misslyckades. Tror de försökte på 10 ställen. De gav upp.

Känner mig lite stressad här hemma, svårt att slappna av, ångestfylld. Har tänkt att ligga här i soffan tills det är dags att gå och lägga mig. Snart är det fredag!!

Beställde frisörstid tills i morgon, tycker att håret har blivit för långt. Det är säkert jättedyrt - 300?

Nej nu ska jag lägga mig ner. Försöka slappna av.

Lyssnar på George W Bush. Tänker på alla som förlorat nära och kära i 11/9-2001. Sorgligt.

Känner mig tom och ensam och uppgiven. Mina föräldrar varit här hela helgen. Jag är uttömd för krafter och livslust. Uppgiven. Att jag inte klarar av att umgås med dem? Lika varje gång de är här. Skrev några rader till min terapeut. Ifrågasätter om det är någon vits att vi träffas något mer. Jag kommer inte längre. Får vara glad att jag har en familj som gör att jag orkar. Vissa kommer ingenstans med terapi. Jag är väl en av dem. Identitetsstörd.

Min fredag: vaknade till ett SMS från dottern - och sedan knackade det på dörren och där stod ett blomsterbud med en bukett från dotterns nya arbetsgivare - prata om att hon har hamnat rätt i arbetslivet...Är man landstingsanställd som jag så händer inte sånt. Möjligen en krans till kaffet?

Jag har förberett kalaset vi ska ha i morgon, jag och dottern. Vi fyller år. Jämnt. Mina föräldrar kommer och ska sova här. Jag mår inte bra, känner mig lättare hysterisk bara vid tanken, och lättare hypoman, lagade massor med mat igår och var sugen på att vandra på E4:an. Och så är jag besatt av tanken på att göra mig illa. Jag har lovat skötaren att inte göra något, gör jag det så bryter hon kontakten med mig. Hot eller? Får man göra så? Effektivt annars.

Jag har lite problem med mitt bloggande. Glömt adresser etc, och när jag har skrivit något så har det bara försvunnit. Nu har jag till sist kommit in på den här bloggsidan igen. Tur.

Idag har jag min lediga dag. Försökte sova länge och ha sen frukost. Till sist gick jag upp och tog en dusch. Mådde skit, yr och fick sitta i duschen för att inte svimma. Duschen gjorde så jag fick känslan av att jag skulle drunkna, svalde vattnet och gapade efter luft.

Efter att jag återfått krafterna åkte jag in till stan för att ha min terapitimme. Det blev kaosartat idag, vi käftade mot varann och hon tyckte si och så och jag tyckte si och så.

Varning:

Fick lova att inte göra mig illa, jag som tänkte göra det på fredag, vet inte om jag klarar låta bli.

Nu ska jag ut och gå en promenad, behöver gå förbi affären också. Jag/vi ska ha ett stort kalas på lördag och behöver handla mat. Jag ska bl a ha en fläskfilé som ska tillagas innan dess.

Sitter ensam í vardagsrummet och i stillhet. Maken ligger och sover. Jag sitter och väntar på att solen ska titta fram. Har tänkt gå i skogen innan vi ska tvätta fasaden på huset. Känner mig trött och sliten. Fast klockan bara är 09:40.

"Min väninna" ringde i går kväll. Det enda vi har gemensamt är att hon ibland lider av depressioner. Och har samma läkare. Jag orkar inte prata psykisk ohälsa. Känner att jag dras ner med henne och att jag inte har lust att dela mina tankar med henne. Så jag låter henne prata och jag svarar. Jag drar mig tillbaka. Så att jag får vara i min lilla bubbla där ingen kan nå mig eller se mig. Jag har fullt upp med att dölja ärr och äta min mat.

Hur mår du - säger min man. Jo, jag mår jättebra - svarar jag och så har jag fullt upp med att se Friidrotts-VM. Vara som alla andra. Ska försöka.

Sjuka tankar. Vad håller på att hända med mig? Det glider mig ur händerna. Jag tappar greppet. Hjälp fast ändå inte hjälp. Ingen kan hjälpa mig känns det som. Vad ska jag ringa psykakuten för när de ändå inte kan hjälpa mig? Jag gör mig illa ändå. Jag passar inte in här.

Jag river mitt hår hos min skötare och skriker: Vad ÄR det med mig? Jag har en man och två barn som älskar mig och ÄNDÅ!! Så är jag köttfärs. Min skötare säger: Du har en störning. Jo vars. En störning var det.

Back again! Varit borta länge från mitt bloggande även om jag har läst alla andras bloggar och haft utbyte av det. Har egentligen inte orkat vare sig blogga eller läsa. Min man har inte tyckt om att jag bloggar, men idag har jag lust att skriva några rader.

Först vill jag fira att jag har fått 50 % sjukersättning från FK, det känns väldigt skönt, skönt att slippa hålla på att krångla med sjukskrivningar hit och dit. Samtidigt lite otäckt. Tänk att jag har kommit hit i mitt liv. Så definitivt liksom.

Just nu sitter jag och väntar på att åka till jobbet. Jobbar 13 till 16:30 idag. Och sen är det helg. Perfekt. Det funkar bra för mig att jobba 50 %. Jag orkar det. Och arbetskamraterna har vänjt sig till att jag jobbar halvtid. Igår var det faktiskt en som höll runt mig. Trevligt. Ovanligt.

Har träffat min läkare, det var ett bra möte, hon satte ut en medicin och höjde en annan, jag är med på det. Får också ECT varannan vecka har vi bestämt. Jag är extremt svårstucken och det är jobbigt när jag ska ha ECT och behöver stickas. Men jag vågar inte sätta ut ECT även om jag förstår att det kanske är bra att göra det.

Fredag kväll - en film - lathet - trevlig helg - tvätta husfasaden - gömma armen - sol - äta - gå upp i vikt