söndag 11 september 2011

Lyssnar på George W Bush. Tänker på alla som förlorat nära och kära i 11/9-2001. Sorgligt.

Känner mig tom och ensam och uppgiven. Mina föräldrar varit här hela helgen. Jag är uttömd för krafter och livslust. Uppgiven. Att jag inte klarar av att umgås med dem? Lika varje gång de är här. Skrev några rader till min terapeut. Ifrågasätter om det är någon vits att vi träffas något mer. Jag kommer inte längre. Får vara glad att jag har en familj som gör att jag orkar. Vissa kommer ingenstans med terapi. Jag är väl en av dem. Identitetsstörd.

1 kommentar:

S sa...

Jag har egentligen inget vettigt att säga, bara att jag varit här och läst och tänker på dig, hoppas du hittar en väg framåt...

Kram!