Sitter ensam í vardagsrummet och i stillhet. Maken ligger och sover. Jag sitter och väntar på att solen ska titta fram. Har tänkt gå i skogen innan vi ska tvätta fasaden på huset. Känner mig trött och sliten. Fast klockan bara är 09:40.
"Min väninna" ringde i går kväll. Det enda vi har gemensamt är att hon ibland lider av depressioner. Och har samma läkare. Jag orkar inte prata psykisk ohälsa. Känner att jag dras ner med henne och att jag inte har lust att dela mina tankar med henne. Så jag låter henne prata och jag svarar. Jag drar mig tillbaka. Så att jag får vara i min lilla bubbla där ingen kan nå mig eller se mig. Jag har fullt upp med att dölja ärr och äta min mat.
Hur mår du - säger min man. Jo, jag mår jättebra - svarar jag och så har jag fullt upp med att se Friidrotts-VM. Vara som alla andra. Ska försöka.
2 kommentarer:
Det är svårt med vänner med problem när man själv inte är på topp. Jag drog mig ur ett par vänskapsförhållanden eftersom de bara medförde negativ energi. Jag är faktiskt hellre utan vänner.
Får du fortfarande någon hjälp av ECT:n?
Kram!
Ja - kanske drar jag mig ur detta vänskapsförhållandet också. Jag är hellre utan vänner också.
Får - än så länge - ECT varannan onsdag. Vet inte hur länge jag ska hålla på. Just nu mår jag bra av det, men läkaren kanske tycker det får räcka.
Skicka en kommentar