Ligger i soffan och tittar på OS - marathon. Innan jag blev sjuk sprang jag mycket och ofta. Flera gånger i veckan och var med på ett flertal lopp.Det är skönt att springa. Som meditation.
Nu är jag full med mediciner och kan inte springa mer. Det är en förlust för mig. Ibland blir jag sugen på att strunta i medicinerna och börja träna igen. Men jag kan inte det.
3 kommentarer:
Så sorgligt att du ska behöva ha gett upp något du älskade. Det gör mig ledsen. :(
Vet inte vad jag skall säga.
Kan bara skicka en kram!
Kram på dig.
Tack för era kramar! Ja det är sorgligt, det är sorgligt med mycket när det gäller våra diagnoser och det liv vi är tvungna att leva. Kram tillbaks!
Skicka en kommentar