onsdag 26 september 2012

Idag fick det bli en liten sväng på stan. Lön och allt... Det bidde en tjock väst, bra att ha för en som fryser hela tiden.

Jag har min lediga dag idag, bet tänderna ihop och besökte min terapeut. Det kändes inte bra, jag skämdes, jag är väl mer eller mindre uppgiven av både terapeut och läkare. Jag har mest lust att sjunka ihop till en våt fläck på golvet. Pinsamt. Man gör inte sig själv illa när man är över 40 år. Icke. Jag bestämmer mig för att försöka ett tag till. Göra mig närvarande och ta till saker för att inte tro att jag lever i min egen lilla bubbla och är på väg härifrån. Känna att här lever jag, jag har naturen utanför fönstret, jag har barn som älskar mig, jag har (trots allt) ett halvtidsjobb som jag sköter (ganska) bra. Det är verklighet, jag lever här.



4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är starkt av dig att våga, trots att du skrämdes. Inte för att du har något att skämmas för! Utan för att du vågar leva i verkligheten. Det är mer än jag klarar vissa dagar.

Kram!

Miriam sa...

Tack för dina ord Charlyene! Jag tar en dag i taget - för att överleva.

S sa...

Jag tycker att du är en kämpe. Visst är det viktigt att försöka ta in det närvarande så andra människor får vara med i ens liv. Vi gör så gott vi kan...

Kram!

Miriam sa...

Ja, vi gör så gott vi kan - verkligen, från vi vaknar tills vi somnar. Kämpa kämpa.