Har haft besök av min far, det har gått bra, spännande med besök enbart av honom. Vi har verkligen pratat och det har gått bra. I och för sig har vi inte pratat mina diagnoser, mina mediciner eller hur svårt det är på jobbet. Han åkte i morse och jag kände mig lite trött och ledsen efter att vi sade hejdå. Lite ledsen så att jag tog en Sobril och gick och lade mig. Min man frågade min far om det inte var något han ville fråga mig om (mina diagnoser och mediciner), men det var det inte. Även fast jag skakar, har tics och frånvarande ibland. Och mitt sår på armen läker fint.  Fast det visar jag ju inte fram.

Jag känner mig levande, ska försöka hitta bra sätt att leva, ett tag iallafall. Upptäcka bra saker här i livet. Hoppas jag kan. Och när min mor kommer hem från sin Italienresa så ska jag fortsätta försöka hitta bra saker i livet. Inte bli pytteliten och ledsen.