Självskadebeteende: Jag mår inte så värst bra. Jag känner mig ensammast i världen, jag inbillar mig att det är så här det känns att dö. Ensam. Jag sitter i min lilla bubbla och står inte ut längre - är det så här det känns att dö? Sista anhalten. Jag undrar om jag ska ringa till psyk-akuten och säga att jag inte är helt tillräknelig, vad jag kommer att ta mig till? Att jag överlämnar mina tankar och handläggningar till dem? Jag tror inte att min terapeut orkar mer av mig heller? Men det är ju deras jobb. Jag ska överleva. Ett tag till.