Baka, baka kaka

Idag har jag varit produktiv här hemma tillsammans med min arbetsterapeut. Det blev ett äppelhonungsbröd. Blev väldigt gott. Nästan FÖR gott. Jag är hungrig som en varg (måste vara en biverkan av Zyprexan förstås, eller inte...) och har nu gått och nallat på det färdiggräddade miraklet ett antal gånger. Till slut har jag nu fått lagt det in i frysen så jag inte äter upp hela jävla brödet.

Var ute och gick en sväng i skogen vid lunchtid tillsammans med ett dussintal flugor som svärmade kring mig hela tiden. Liknade nog en väderkvarn som mina armar flaxade för att döda dessa kryp. Någon orm så jag inte, jag är alltid rädd för det eftersom jag tidigare har sett ormar på olika ställen där i skogen. Jag hatar ormar, som de slingrar sig iväg på ett äckligt sätt. Okontrollerat.

Mina känslor leker kurragömma, de försvinner ibland, och jag tror inte att de finns, och så plötsligt kommer de fram när någon hittar den ömma punkten, och jag börjar storgråta, och jag inser att jag egentligen inte mår bra. Jag blir överrumplad över mig själv, och får kämpa för att gömma känslorna igen. Jag vill ju inte förstöra min familjs semester. Ska vara glad. Så får jag vara ledsen när jag är ensam.

Dämpad

Jag är dämpad och tom. Ointresserad av omgivningen. Orkar inte prata. Träffade en kompis som jag avtalat med för länge sedan. Jag pratade inte. Hon pratade. Turligt nog. Hon kommenterade hur dämpad jag var. Jag visste inte att det var så tydligt. Jag orkade inte ens titta på rean. Vill bara vara hemma. Och hungrig är jag hela tiden. Jag tänker på mat. Tröst att äta. Stoppa in mat i munnen hjälper mot ångest.

Dålig söndag

Söndagen vill jag helst glömma, det var en riktig skitsöndag. Den började bra men sedan spårade det helt ut. Hade det lugnt och fint, gick en lång promenad på 6 km med min man och det var trevligt. Sedan blev jag ledsen och grät en hel del och så spårade allt ut när jag fick vara ensam några timmar. Jag hade lovat att jag skulle äta ordentligt, vilket jag sen inte gjorde, och så blev allt kaos i köket. Det blev svält, hetsätning och kräkning. Det var länge sedan jag mådde så pyton med mitt ätande. Det är länge sedan jag åt så vansinnigt mycket och vansinnigt lite. Jag tappade kontrollen helt.

Nu på morgonen mår jag bättre, har lovat mig själv att aldrig hamna i ett sånt kaos igen. Vi skulle egentligen ha åkt till ett ställe där de bjuder på alla kakor ni kan tänka er, blandat med varm och kall mat. Det kostar 150,-/person och man får äta hur mycket man vill. Jag sa till min man att jag nog inte klarar av det idag, och han förstod, så nu ska vi bara ta en vanlig lunch på stan. Det är nog så trevligt.

Mera känslor

Jag har stått i duschen och gråtit. Jag vet inte varför. Det känns som att jag har ett hav av ledsamhet inuti mig. Jag är helt enkelt väldigt ledsen. Och jag vet inte varför.

Känslor

Bröllop på tv. Det vet väl alla. Och jag hatar att jag blir rörd till tårar. Victorias vackra klänning och vacker inramning. Jag tittar på mina egna bröllopsbilder och tycker att jag var så där vacker jag med. En underbar vit klänning med diadem i håret. En lycklig dag var det. En vacker dag var det. Min man var vacker och jag var vacker. För många år sedan.

På ett löjligt sätt så blir jag avundssjuk på Victoria som har lyckats bli av med sin ätstörning och inte jag.... Jag vet att jag är för vuxen till att tänka så, men jag kan inte låta bli. Jag skulle också vilja det. Jag skulle också vilja ha lite "fett" på halsen och inte vara såsom en skelettliknande fuling. Få åka iväg till USA och få all behandling som krävs och komma hem igen som en ny kvinna. Kan jag inte få det?

Fotbollstider....

Här sitter jag i soffan och tvångstittar på fotboll. Jag tittar mer på spelarnas frisyrer och vadmuskler än jag bryr mig om hur många hörnor det blir/är. Men mannen tycker att det är så himla roligt så jag låter honom få ha det nöjet att titta. Så kan vi glömma bort mina bekymmer några timmar. Jag har låtit bli att göra mig illa mest pga honom, jag vet hur besviken han skulle bli om jag hittar på något. Fast jag är sugen.

Gick mina tvångsrundor i spåret i kväll också, men det var första gången på länge som kroppen bara skrek "jag orkar inte, gå hem, gå hem med dig tokiga kvinna". Jag var sugen på att gå hem men jag gjorde det inte, jag bara struntade i att låren var som gelé och gick rundorna färdigt. Ångesten vann denna gång också. Men i morgon DÅ ska jag INTE gå. Då ska jag fira min kommande semester med god mat och fika med min andra hälft.

Nu sitter jag här och njuter av vilan och tänker att jag har min sista arbetsdag i morgon och så är det semester! Hurra! Ska bli så jävla skönt!

Uppe med tuppen

Jag har upp genom åren köpt en hel del s k "självhjälpsböcker", man ska läsa och lära och sedan praktisera och efter det leva lyckligt resten av sitt liv. Nu står böckerna mig upp i halsen. Så många jag har läst och inte kunnat ta till mig. Därför att jag inte kan koncentrera mig. Därför att jag inte kan ta till mig dem. Därför att jag blir trött innan jag kommit till sidan 3. Slutet blir att jag känner mig usel och miserabel därför att jag inte kan bli så lycklig som jag vill och som det står i boken, men inte kan till mig trots att jag äger "självhjälpsböcker".

Men jag ska försöka. Igen. Nu sitter jag här med Anna Kåvers "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Och den är säkert bra den. Jag har försökt i många år att ta till mig boken, förstå, praktisera, men det slutar som oftast bara med en suck och jag ställer tillbaka boken. När jag kommit till sidan 3. Min hjärna har nog tappat så många celler så det inte räcker till mer än sidan 3.

Och så en väderrapport (min hjärna klarar av att tänka på vädret faktiskt...): Det ser lovande ut, sol och skönt. Ska nog sätta mig ut med datorn senare idag. Nu ska jag ta en kopp kaffe och stirra ut på ingenting och titta på boken jag har lagt framför mig och kanske öppna den, eller inte :)