Idag har jag varit produktiv här hemma tillsammans med min arbetsterapeut. Det blev ett äppelhonungsbröd. Blev väldigt gott. Nästan FÖR gott. Jag är hungrig som en varg (måste vara en biverkan av Zyprexan förstås, eller inte...) och har nu gått och nallat på det färdiggräddade miraklet ett antal gånger. Till slut har jag nu fått lagt det in i frysen så jag inte äter upp hela jävla brödet.
Var ute och gick en sväng i skogen vid lunchtid tillsammans med ett dussintal flugor som svärmade kring mig hela tiden. Liknade nog en väderkvarn som mina armar flaxade för att döda dessa kryp. Någon orm så jag inte, jag är alltid rädd för det eftersom jag tidigare har sett ormar på olika ställen där i skogen. Jag hatar ormar, som de slingrar sig iväg på ett äckligt sätt. Okontrollerat.
Mina känslor leker kurragömma, de försvinner ibland, och jag tror inte att de finns, och så plötsligt kommer de fram när någon hittar den ömma punkten, och jag börjar storgråta, och jag inser att jag egentligen inte mår bra. Jag blir överrumplad över mig själv, och får kämpa för att gömma känslorna igen. Jag vill ju inte förstöra min familjs semester. Ska vara glad. Så får jag vara ledsen när jag är ensam.
5 kommentarer:
Jag tycker det är väldigt jobbigt när man har känslorna nedtryckta under ytan och de plötsligt ploppar upp för att påminna en om att de inte har flugit iväg, de finns kvar där nere och vill få uppmärksamhet. Särskilt knepigt när man inte vill förstöra för andra, inte ta egen plats. Det gäller väl att lära sig hantera sina känslor på ett snällt och klokt sätt, lätt att säga, ett kraftprov att göra...
Brödet låter mums iallafall.
Kram!
Känner igen det där med att vilja gråta när man är ensam för att inte "förstöra" för andra. Egentligen borde det inte vara så, kanske ibland de också skulle tycka det är skönt att man verkligen tillåter sig gråta i deras närvaro ibland. Själv gör jag inte det så ofta och min sambo tyckte nog faktiskt det var skönt när jag gjorde det inför honom häromdagen. Men det är klart, det kanske får vara med måtta förstås....
Älskar också nybakat bröd. Gott, men farlig trigger för mig. Hoppas du får en god natt.
Kramar!
S: Ja exakt så som du skriver att känslorna vill ha uppmärksamhet. Så känns det faktiskt. Kram!
Mina känslor har tagit så stor plats här hemma så jag försöker hålla känslorna hos mig själv. Ett tag i allafall!
Ja, bröd är trigger för mig också, det kändes riktigt bra att lägga in dem i frysen. Frysen är full nu....:)
Tusen tack snälla du för din fina kommentar. Tycker också det var rätt klumpigt av min förra dietist att säga så när hon vet hur mycket jag kämpat, gråtit och svettats bara för att gå upp några kilo. På den tiden när jag hade henne så hade jag som mål att gå upp till 50 kilo. det gjorde jag och då ökade jag målet till 55 och det har jag också nått nu. Allt över det känns verkligen som bonus.
Åååå vad jag blev sugen på det där brödet =)
Kramkram
Skicka en kommentar