Helt plötsligt har jag fått grått hår. Det bara kom. Över en natt så att säga. Jag vet inte vad som har hänt. Har jag grubblat så mycket så håret har blivit grått? Kan det det? Jag vet inte om jag vill ha grått hår. Är liksom inte redo mentalt tror jag. Allt liksom går sönder kring mig. Och så ringde jag frissan för att fråga om de kunde göra några ljusa slingor så det gråa skulle drunkna liksom. Jo, det kunde de. För 1200,-. Jomenvisst. Och pengar växer inte på träd här hemma hos oss. Men jag måste till frissan.

Skadestånd

Det gick bra på jobbet idag, alla var trevliga, eller en slags "vi är trevliga mot henne för hon har det nog inte så lätt psykiskt". Vi pratar inte om det. Och det går lika bra för min del. Nu kan jag gå vidare. Nu blir det lättare att gå till jobbet i morgon nu när spänningen har släppt. Jag blev ju sjukskriven ytterligare 25 %, men det ska jag inte utnyttja, det känns inte som det är läge för det. Det var ju bara 5 dagar också.

Jag känner mig lite liten, liksom att jag ska gå omkring och be om ursäkt för att jag legat inne, en konstig känsla, att jag är av sämre valör på nåt sätt. Jag gillar inte det.

Mot normalt

Jag har varit hemma hela helgen och umgåtts med min man. Jag har gjort normala saker och försökt glömma bort att jag för några dagar sedan låg inne. Normaliserat läget. Försökt tänka att det ska bli ok att gå till jobbet i morgon och att jag inte ska skuldbeläggas för att jag varit borta från jobbet i två dagar.

Nu har jag huset fullt, min man har laddat ner en fotbollsmatch (så kul man kan ha..) och min dotter har kommit hem och även svärmor och svärfar. Ingen pratar om att jag legat inne, utan det råder en tryckande tystnad över hela huset. Och det kanske är lika bra, jag har inget egentligt behov av att lufta mina tankar. Kanske pratar vi om det min dotter och jag när de har åkt och fotbollsmatchen är slut.

Det är lika grått ute som det är grått i min skalle. Solen försvann tydligen.

Dåligt samvete

Är fortfarande sjukskriven och det känns så där när jag vet att de har fullt upp på jobbet utan mig, men det kan ju inte hjälpas, jag hade ju inte känt så här om jag hade maginfluensa eller något fysiskt, utan det är bara för att det är psykiskt som det känns som jag sviker och borde skärpt till mig och gått till jobbet.

Idag har jag fått ECT igen och blev rätt utslagen i flera timmar efteråt. Min son kom och hämtade mig och skjutsade hem mig, han är så snäll min lille pojk. Hemma sov jag lite och har sedan dess latat mig rejält. Och nu sitter jag och smäller i mig choklad. Mmm.

Underbara barn

...det har jag. Jag har legat inne i två dygn och alla har varit så snälla så jag blir helt rörd. Jag har så dåligt självförtroende så jag tror att alla tycker illa om mig. Att jag är en dålig fru och älskare, att jag är en dålig mamma för barnen, en dålig arbetskamrat etc (dålig bloggare). Att barnen och min man älskar mig det tvivlar jag inte på efter den här veckan. Jag har fått full uppbackning, kramar och hälsningar så jag vet knappt inte hur jag ska för gott för dem.

Tyvärr hann jag skada mig själv, jag vet att det var riktigt ynkligt gjort, jag tror att det var sista gången jag gjorde så. Det har på något sätt tappat effekten eftersom jag numera tycker att det är riktigt riktigt fult. Vi pratade mycket om detta min man, mina barn och jag igår. Min dotter var riktigt upprörd och kunde inte förstå att det nånsin kan bli så hemskt så man måste skära sig i armen? Hm. Inte lätt att förklara.

Har legat två dygn som sagt - på "psyk light", en avdelning där man är för observation, en lättare variant alltså. Precis vad jag behövde. Jag kan åka in igen om jag vill, men det var rätt skönt att få komma hem. ECT fungerar utmärkt för mig, fick igår och ska i morgon också.

Har sjukskrivit mig själv, jag kan tänka mig att jag inte står högt i kurs på jobbet, men det kan inte hjälpas. Tar jag livet av mig som kommer jag inte heller...

Får hjälp

Idag ringde vi till psykakuten. Det var bra. Fick prata med en skötare och sen en läkare och båda var helt underbara. Läkaren ville lägga in mig nu, men jag kan inte för jobbet. Är alldeles ensam sekreterare på en klinik på sjukhuset. Ska läggas in i morgon eftermiddag och ECT på onsdag morgon samt fredag. Får sjukskriva mig då. Nu ska det väl vända.

Vad händer

Börjar sjunka igen. Sjunker neråt, neråt - till leran står mig till midjan. Sjunker.