Det gick bra på jobbet idag, alla var trevliga, eller en slags "vi är trevliga mot henne för hon har det nog inte så lätt psykiskt". Vi pratar inte om det. Och det går lika bra för min del. Nu kan jag gå vidare. Nu blir det lättare att gå till jobbet i morgon nu när spänningen har släppt. Jag blev ju sjukskriven ytterligare 25 %, men det ska jag inte utnyttja, det känns inte som det är läge för det. Det var ju bara 5 dagar också.
Jag känner mig lite liten, liksom att jag ska gå omkring och be om ursäkt för att jag legat inne, en konstig känsla, att jag är av sämre valör på nåt sätt. Jag gillar inte det.
3 kommentarer:
Jag tycker det är riktigt svårt att komma runt den där känslan av att vara mindre värd. Även fast jag logiskt tycker att massor av de "psykfall" jag har träffat är trevliga och smarta, så blir jag påverkad av samhällets syn på oss. Vi kan möjligen bli accepterade om vi inte syns och hörs och bara låtsas som ingenting. Det är så absurt, om någon blivit hjärtsjuk kan hen få sitta och orda om det hela fikarasten och alla har sympati. Ja, åtminstone har det varit så i de kretsar jag har rört mig i.
Jag önskar att jag själv inte hade så lätt att halka in i det fördömande synsättet när jag tänker på mig själv.
Hursomhelst, jag hoppas det ska funka bra med ditt jobb nu.
Kram!
Jag håller med S - jag önskar också att jag inte hade så lätt att tänka nedsättande om mig. För jag skulle ju aldrig få för mig att tänka så om någon annan. Du har inget att be om ursäkt för.
Kram!
Jag kan bara hålla med de föregående talarna. Kram!
Skicka en kommentar