ECT igår igen och det känns bra, känner mig pigg i huvudet, är dock rädd att jag ska bli alldeles för pigg. Får mota det med höjd medicindos.

Idag har jag varit på jobbet och haft klänning på mig, ser fräsch ut, det är mycket man kan dölja med det yttre... Nu är jag hemma och har bytt om, ska snart gå iväg på en promenad i snön.

Jag har i snöstormen kommit hem igen efter kurs - tvådagars - med arbets"kamrater" på en kursgård i ödemarken. Jag var väldigt nervös för hur det skulle gå för mig, jag menar - jag har ju precis kommit hem från sjukhuset. Men jag har klarat det ganska bra, har ansträngt mig och varit social så gott det har gått. Pratat med arbets"kamrater" som jag vanligtvis undviker i min vanliga vardag. Det värsta/bästa har varit all mat jag har "utsatts" för. Sjukt god mat! Jag har säkert gått upp flera kilo och inte har jag kunnat gå ut på promenad och definitivt inte idag, vi har snöstorm där jag bor. Jag får hålla mig lugn och försöka inte drunkna i ångest. I morgon är det ECT. Jag får ladda för det.

Hemma igen i ett iskallt hus. Har satt på värmefläkt för att få upp temperaturen. Något annat som värmer är besök av vår dotter, mysigt! Ska försöka tänka på allt annat är mitt och andras psyke idag. Har fått ligga inne ett dygn och fått ECT. Mår faktiskt bättre nu, det är på rätt väg, det känner jag. Att vara inneliggande patient är väldigt tråkigt, det är bara du och sängen liksom. Men personalen där jag har varit är helt fantastisk. Alla har tid till en, alla frågor hur det är, om kaffet är varmt, sitter ner en stund om det behövs.

Jag har inte orkat någonting, inte ens tittat på tv. Kom hem igår kväll och så sakteliga har krafterna återkommit. Möjligtvis ger jag mig ut på en promenad.

Lite irriterad dock....dr igår sa att det bara var att dyka upp på psyk-akuten för inläggning men när jag ringer nu måste jag träffa NY doktor inför inläggning. Och jag som är så trött, jag vet inte om jag orkar förklara allt EN GÅNG till. Usch. Nu fick jag ont i magen. Tycker inte om läkarbesök.

Redan hemma igen - det blev ett bra möte - jag kom osminkad och tårögd och visade hur det är. Som att vrida på en kran och tårarna bara kom. Ska få ytterligare några ECT-behandlingar och sedan ev möjlighet till underhållsbehandling. Om jag vill kan jag åka in när som helst och utnyttja en obs-plats på psyk-akuten. Jag känner mig väl omhändertagen och en sten har lämnat mitt hjärta. Jag fick även nytt recept på lugnande medicin som jag har efterlyst.

Jag känner mig så nöjd och mår bättre bara efter mötet med läkaren. Tänk att det trots allt finns små änglar inom psykvården som alla klagar över. Eller har jag bara tur?

Nu har jag tagit en kopp kaffe eller tre med smörgås till, och ska gå och lägga mig lite för att samla krafter igen. Gick ju också en lång promenad innan jag träffade doktorn. Det var svinhalt kan jag säga, tror säkert att det var rush på akuten idag med alla ben- och armbrott. Inte kul att lida av benskörhet en sån här dag. I eftermiddag kommer arbetsterapeuten, jag vet inte vad vi ska jobba med idag, känner mig inte precis redo för att gå emot mina tvångsmässigheter en sån här dag.

Ledig idag och snart ska jag ge mig iväg. Har planerat det så att jag ska gå en långpromenad i staden innan jag träffar läkaren. Jag tycker att det är ett dilemma om hur mycket jag ska berätta för läkaren, ska jag dölja eller visa fram? Hur kommer läkaren att reagera om jag beskriver mitt svarta jag? Kanske bäst att dölja? Ska jag sminka mig och ta på mig fina kläder för att visa att jag mår bra? Eller ska jag gå osminkad och med myskläder? Nej den här gången tror jag att jag inte ska pynta mig. Visa hur det står till istället.

Jag får nog skriva ner allt jag ska komma ihåg i en liten bok, min hjärna är helt tom för celler. Ohygglig vad mycket jag glömmer. Vi var hos min svägerska och blev bjudna på köttgryta i söndags, det var väldigt gott. Även om jag blev trött ganska snabbt och vi fick åka hem, så var det ene trevlig kväll. Igår kväll ringde min svägerska och undrade hur jag mådde, jag hade sett så trött ut. Det tror jag det - fortfarande påverkad av min lilla överdos.

Idag börjar jag senare på jobbet, så jag unnar mig att ta det lugnt här hemma, sitter i morgonrocken och har tv´n på. Tv´n är bra sällskap. Såg över mitt konto igår och helt klart har jag slösat för mycket, inte kul. Alla småuttag blir till slut ganska mycket, jag förstår inte hur...

I morgon ska jag träffa läkaren, jag är lite nervös, har skrivit en kom-ihåg-lista som jag har reviderat säkert 500 gånger, vill att det ska bli så rätt som möjligt, inte säga fel, få det rätt. Inte säga för lite, inte säga för mycket. Svårt. Skrev en ny lista precis nu, hoppas den ska duga annars får jag göra om. Igen.