Redan hemma igen - det blev ett bra möte - jag kom osminkad och tårögd och visade hur det är. Som att vrida på en kran och tårarna bara kom. Ska få ytterligare några ECT-behandlingar och sedan ev möjlighet till underhållsbehandling. Om jag vill kan jag åka in när som helst och utnyttja en obs-plats på psyk-akuten. Jag känner mig väl omhändertagen och en sten har lämnat mitt hjärta. Jag fick även nytt recept på lugnande medicin som jag har efterlyst.
Jag känner mig så nöjd och mår bättre bara efter mötet med läkaren. Tänk att det trots allt finns små änglar inom psykvården som alla klagar över. Eller har jag bara tur?
Nu har jag tagit en kopp kaffe eller tre med smörgås till, och ska gå och lägga mig lite för att samla krafter igen. Gick ju också en lång promenad innan jag träffade doktorn. Det var svinhalt kan jag säga, tror säkert att det var rush på akuten idag med alla ben- och armbrott. Inte kul att lida av benskörhet en sån här dag. I eftermiddag kommer arbetsterapeuten, jag vet inte vad vi ska jobba med idag, känner mig inte precis redo för att gå emot mina tvångsmässigheter en sån här dag.
4 kommentarer:
Skönt att höra att det gick bra hos läkaren. Det finns inget värre än att öppna sig och sedan inte bli förstådd.
KRAM!
Charlyene: Tack för kramen!
Jättebra att du blev tagen på allvar, att du kan känna att det finns stöd där att få. Jo, du har nog tur, men det har jag också som har en engagerad doktor. Det finns ljusglimtar i psykvården också! Förstår om du är lite matt nu, det är alltid en anspänning att gå på läkarsamtal tycker jag, även när läkaren är snäll. Så du har all rätt att ta det lite lugnt.
Kram!
Jag har också mött de dära människorna som bemöter en med empati, värdighet och respekt.
Jag tror att det i mångt och mycket finns en taskig stigmatiserad bild av psykiatri.... Men jag har inte sett den bilden. Även om jag många gånger gjort mig beredd att möta den.
Skicka en kommentar