Jag har varit ensam hela helgen och det har inte varit speciellt roligt. Jag håller på att sätta ut Zyprexa och jag vet inte om det är orsaken till att jag både psykiskt och fysiskt mår dåligt. Jag gissar på det. Idag känner jag mig låg och ledsen, jag har gråtit en del och känner mig allmänt utanför och svag. Jag sitter och väntar på att min man ska komma hem, det dröjer några timmar så jag får försöka fylla dagen med något konstruktiv även om jag mest bara sitter här och stirrar ut i luften och är ledsen. Jag vet inte hur min framtid ska bli, jag känner mig oerhört förvirrad och psykiskt nergången. Vilka mediciner ska jag äta? Och är det rätt att stoppa i mig en massa kemikalier? Kommer jag att jobba 75 % igen? Kommer min man att orka med mig även i fortsättningen? Kommer jag att fortsätta vara ex-anorektikern? Kommer jag att orka fortsätta jobba med mina svårigheter? Usch, nu orkar jag inte med någonting och om min terapeut ringer i morgon kommer jag inte att orka prata. Jag har ingen lust att yttra mig alls. Jag är så trött.

Jag har jobbat idag, det har varit en sån dag som jag inte kommer ihåg vad jag har gjort eller vad jag har sagt. Nu sitter jag här. Håller på att trappa ut Zyprexa. Jag har inte märkt något av utsättningen, mår bra, är nöjd och glad över mitt beslut att sätta ut medicinen. Jag längtar tills den är ur min kropp. Jag vet att jag kan bli dålig igen men jag har ju bett om att få en annan medicin istället. Litar på det. Är ensam hela helgen. Det blir både bra och dålig. Mest bra hoppas jag.

Gick tidigt från jobbet idag - väldigt skönt - har nu lagat middag - spaghetti - som smakade gott! Sitter och väntar på min man för att vi ska åka till Friskis & Svettis. Det tar väl alltid emot så här innan man kommer dit, men när man väl är där så är det roligt. Fullt med folk och ibland är det kö till maskinerna. Det är tråkigt.

Är lite tankspridd och virrig idag, hoppas att det inte är början till något tråkigt eftersom jag har slutat med en medicin? Jag har gått upp 4 kg som biverkan på kort tid, och det tycker inte jag är så speciellt kul. Jag har skrivit ett brev till min läkare, jag hoppas hon hör av sig för att ev godkänna mitt förslag på byte av medicin?

Igår fick jag ECT igen, mår väldigt väl av denna terapi, är glad att jag får ta del av utbudet som psyk har! Min läkare är mycket bra, jag är så glad att jag har fått henne. Men livet är helt ok idag. Hade arbetsterapeuten här igår också och det var bra, hon förstår hur jag tänker.

Ja, det var solskenshistoria - men det flyter på just nu - inga moln på himlen!

Inte ensam om såret längre, delat med mig till mannen, han blev bedrövad och ledsen. Och jag kunde inte riktigt förklara varför jag hade gjort mig illa. Det går inte att förklara. Men det är jag som får sitta där med mina ärr. Mitt val. Min dotter påpekar ofta att "alla har ett val" och att jag får stå för det jag gör. Ibland håller jag med, men ibland tycker jag inte att jag riktigt har ett val. Eller inte. Jag vet inte. Men jag vill inte att andra ska skuldbelägga mig för det jag gör. Om man skär sig kraftigt, så mår man inte bra. Ibland äter ångesten på mig. Tar stora tuggor och glufsar i sig och jag sitter mitt i och gråter och försöker rymma bort. Hitta lindring. Utväg.

Fredag morgon, lite ledigt innan jag ska ge mig iväg till jobbet. Är lite trött på att vara här hemma så det ska bli ok att ge sig iväg. Jobbar halvtid idag. Min dotter har fortfarande lov och är fortfarande här hemma. Jag börjar tänka att det blir skönt när hon ger sig iväg. Det är emellanåt ganska påfrestande att ha henne här, hon är ju vuxen, och hon tycker säkert att det är påfrestande att vara här också. Allra först ska vi ta en kopp kaffe och sedan åka in till stan. Jag till jobbet och hon till biblioteket.

Jag önskar att jag kunde berätta för min man att jag har skadat mig, jag känner mig väldigt ensam i detta, men det är väl priset jag får betala när jag gör en sådan sak. Det ser fult ut och borde ha blivit sytt. Men nu är det för sent. Arbetsterapeuten sa jag kunde ringa en sjuksköterska på öppenvården, men vad kan hon göra? Nej, jag får sitta här och vårda mig själv så gott det går. Jag har ingen ångest idag, skönt. Känner mig positiv, det är ju fredag och vi har redan hyrt några DVD vi ska se på ikväll. Ska bli trevligt att få något annat att tänka på.

Trigger...

Varit ledsen och ångestfylld, gjort mig illa, är nu behandlad med lite Oxascand och några vänliga ord från min arbetsterapeut men känner mig tom och bedrövad.

Vandrat och vandrat. Hur många kilometer som helst. Blir aldrig trött. Att vandra är att slippa tänka. Att vandra är att fly iväg. Fly bort. Vill inte vara här i vardagen. Ut och vandra.