fredag 7 januari 2011

Fredag morgon, lite ledigt innan jag ska ge mig iväg till jobbet. Är lite trött på att vara här hemma så det ska bli ok att ge sig iväg. Jobbar halvtid idag. Min dotter har fortfarande lov och är fortfarande här hemma. Jag börjar tänka att det blir skönt när hon ger sig iväg. Det är emellanåt ganska påfrestande att ha henne här, hon är ju vuxen, och hon tycker säkert att det är påfrestande att vara här också. Allra först ska vi ta en kopp kaffe och sedan åka in till stan. Jag till jobbet och hon till biblioteket.

Jag önskar att jag kunde berätta för min man att jag har skadat mig, jag känner mig väldigt ensam i detta, men det är väl priset jag får betala när jag gör en sådan sak. Det ser fult ut och borde ha blivit sytt. Men nu är det för sent. Arbetsterapeuten sa jag kunde ringa en sjuksköterska på öppenvården, men vad kan hon göra? Nej, jag får sitta här och vårda mig själv så gott det går. Jag har ingen ångest idag, skönt. Känner mig positiv, det är ju fredag och vi har redan hyrt några DVD vi ska se på ikväll. Ska bli trevligt att få något annat att tänka på.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter så sorgligt att du ska behöva gå och gömma dina skador. Jag önskar att du inte skulle behöva ha det så.

Kram!

LillaMy sa...

Jag önskar du kunde berätta men vet hur svårt det är. Kanske är du rädd för att han ska bli besviken på dig? eller, så skulle ta det ok och tycka det är bra att du berättar det själv. Han kommer väl se eller känna det tids nog ändå menar jag. En tanke bara...

Kram!

LillaMy sa...

På något sätt så kanske det kan finnas en lättnad i att berätta menar jag. Då slipper du ju dölja ärren, bara det kan vara nog så jobbigt.....

Kram igen.

Miriam sa...

Tack för er omtanke Charlyene och My, det uppskattas! Jag har väl mer eller mindre beslutat mig för att berätta för honom i kväll, han kommer att bli jättebesviken men det får jag ta. Heller det än att känna mig så ensam och ledsen för det. Han kommer aldrig att förstå hur man någonsin kan göra sig så illa så att man stympar sig själv. Men det är oförklarligt och obegripligt, jag förstår inte själv hur jag hatar mig så innerligt så jag kan göra en sån sak. Trevlig helg på er båda! Kram!

LillaMy sa...

Nä, jag tror det är svårt för andra att sätta sig in i hur man kan göra sig själv illa på det sättet. Dock kanske besvikelsen skulle vara ännu större om du valde att försöka dölja. Ofta är det bättre att köra med öppna kort.....

Hoppas det går bra när du berättar.

Anonym sa...

tejpa om dig ordentligt! tänker på dig.