Idag har inte varit någon bra dag. Inte i går kväll heller. Jag har sån ångest som har tagit ett stadigt grepp om mig och inte lär försvinna. Jag bara vet det. Tar lugnande varje dag.
Idag har arbetsterapeuten varit här och vi pratade om hur man kan tänka om så att ångesten kan lindras. Jag vet inte om jag klarar det, men hon skrev ner på ett papper vilka strategier jag kan ta till. Det ser så lätt och fint ut och är så svårt, så svårt.
Var ute en sväng i morse också, gick en härlig promenad i morgonsolen, jag kände mig så fri och lätt. Efter att terapeuten varit här så blev jag extra ångestfylld och åkte en sväng till stan och lånade en drös med böcker på biblioteket, jag behöver få tänka på något annat och lite tidsfördriv.
Svårt att skriva något idag, jag mår inte bra.
onsdag 30 juni 2010
tisdag 29 juni 2010
Mitt i värmen
Ännu en varm dag...., skönt tycker jag, även om det ställer till det lite för mig som har armen full av ärr. För varmt med kofta... Detta har jag löst med att ha en stor lång vit tejp över det hela. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om någon frågar vad jag gjort...? Öh...jag rev upp mig i förrådet...., jag blev biten av en stor hund...., jag blev rånad och knivstucken på stan.
Åkte till stan med min dotter och vi fann en affär med en makalös rabatt, först halva priset och sedan halva priset på halva priset, lätt att "go nuts" vilket vi gjorde. Blev väldigt nöjd frånsett att jag bl a köpte en kjol som sedan visade sig vara en topp och inte en kjol, he-he, men man är väl flexibel?? :)
Var och besökte en glassrestaurang igår och åt en underbart god glass, och jag åt upp hela alltihopa, jävligt stolt över mig själv, det är första gången som jag äter upp allt och då har vi alltså varit där 10 gånger tidigare. Idag har jag lite ångest och har inte riktigt bestämt mig för om jag ska äta kycklinggryta i kväll FAST jag har ätit spaghetti med köttfärssås till lunch. Vi får väl se....
I morse var jag ute vid kl 08 och gick en sväng i skogen. Det var helt underbart skönt. Fågelkvitter och allt det gröna att se. Träffade några andra själar så det är inte bara jag som vet att njuta av morgonens dofter. Ska nog göra det samma i morgon bitti också. I morgon kommer arbetsterapeuten och vi ska jobba som vanligt. Jag har ingen lust, är lite trött på terapi, men det är nog försent att avboka det hela nu. Pratade med min andra terapeut idag, hon undrade hur det var med mig eftersom jag på eget bevåg hade sänkt dosen Zyprexa med 5 mg och det funkade inte så bra. Satte in det igen och nu mår jag bättre.
Nu ska jag strax gå och göra kycklinggrytan. Så får vi se.
Åkte till stan med min dotter och vi fann en affär med en makalös rabatt, först halva priset och sedan halva priset på halva priset, lätt att "go nuts" vilket vi gjorde. Blev väldigt nöjd frånsett att jag bl a köpte en kjol som sedan visade sig vara en topp och inte en kjol, he-he, men man är väl flexibel?? :)
Var och besökte en glassrestaurang igår och åt en underbart god glass, och jag åt upp hela alltihopa, jävligt stolt över mig själv, det är första gången som jag äter upp allt och då har vi alltså varit där 10 gånger tidigare. Idag har jag lite ångest och har inte riktigt bestämt mig för om jag ska äta kycklinggryta i kväll FAST jag har ätit spaghetti med köttfärssås till lunch. Vi får väl se....
I morse var jag ute vid kl 08 och gick en sväng i skogen. Det var helt underbart skönt. Fågelkvitter och allt det gröna att se. Träffade några andra själar så det är inte bara jag som vet att njuta av morgonens dofter. Ska nog göra det samma i morgon bitti också. I morgon kommer arbetsterapeuten och vi ska jobba som vanligt. Jag har ingen lust, är lite trött på terapi, men det är nog försent att avboka det hela nu. Pratade med min andra terapeut idag, hon undrade hur det var med mig eftersom jag på eget bevåg hade sänkt dosen Zyprexa med 5 mg och det funkade inte så bra. Satte in det igen och nu mår jag bättre.
Nu ska jag strax gå och göra kycklinggrytan. Så får vi se.
söndag 27 juni 2010
Och så något helt annat.
Jag fick malignt melanom förra sommaren. Tog bort 2 st födelsemärken som var elakartade och jag får kontrollera mig på sjukhuset en gång om året. Jag har inte brytt mig så mycket om det, eftersom jag mått så dåligt psykiskt. Har sytt på magen och på ryggen. Jag har så mycket ärr överallt så det har liksom bara varit några extra ärr som jag inte brytt mig om.
Förra gången jagvar på Hudkliniken berättade läkaren om att det är extra dumt att sola ansiktet mycket eftersom ett kirurgiskt ingrepp i ansiktet blir fult. Det kan aldrig bli vackert eftersom det inte finns någon hud att ta av när man ska sy.
Igår stod jag i hallen och tittade mig i spegeln och får se en insjukning i huden i ansiktet. En fläck som liksom sjunkit in. Mina känslor är många. Tänk om, tänk om. Har jag inte förstått allvaret? Är det det här jag ska dö av? Tänk att jag koncentrerat mig om biplaritet, tvångssyndrom och ätstörning och så gör naturen själv så att jag dör oavsett om jag vill eller inte?
Nu tror jag ju inte att det är något att springa till Hudkliniken med, men jag ska hålla det under uppsikt. Men det är konstigt hur naturen spelar en ett spratt?
Nu är det morgon och jag är uppe ensam och har öppnat altandörren och in strömmar det frisk morgonluft. Ska nog snart gå ut en sväng. Behöver det. Det ser så skönt ut. Och så luktar det friskt och underbart!
Förra gången jagvar på Hudkliniken berättade läkaren om att det är extra dumt att sola ansiktet mycket eftersom ett kirurgiskt ingrepp i ansiktet blir fult. Det kan aldrig bli vackert eftersom det inte finns någon hud att ta av när man ska sy.
Igår stod jag i hallen och tittade mig i spegeln och får se en insjukning i huden i ansiktet. En fläck som liksom sjunkit in. Mina känslor är många. Tänk om, tänk om. Har jag inte förstått allvaret? Är det det här jag ska dö av? Tänk att jag koncentrerat mig om biplaritet, tvångssyndrom och ätstörning och så gör naturen själv så att jag dör oavsett om jag vill eller inte?
Nu tror jag ju inte att det är något att springa till Hudkliniken med, men jag ska hålla det under uppsikt. Men det är konstigt hur naturen spelar en ett spratt?
Nu är det morgon och jag är uppe ensam och har öppnat altandörren och in strömmar det frisk morgonluft. Ska nog snart gå ut en sväng. Behöver det. Det ser så skönt ut. Och så luktar det friskt och underbart!
fredag 25 juni 2010
Morronpigg
Vaken tidigt. Som vanligt. Vaken i sängen och rastlös. Spritter i benen. Får stiga upp till slut. Gjorde gröt som jag glömde salta och fick slänga alltihop. Tog flingor i stället.
Idag är det midsommarafton och vi ska ta med oss fika och pläd, och åka till ett slott här i närheten för att fira. För att komma iväg. Blir nog rastlös av att vara här hela dagen.
Idag ska jag äta gott och inte gå ut på promenad. Mina ben är trötta idag känner jag. Jag ska klara av att vara "promenadnykter" idag...., kanske till och med ta ett glas rödvin?
Igår ringde jag min mor och far och sa till dem att de inte kan komma hit på besök eftersom jag inte orkar med besök. Jag kände mig som en riktig usling, som en otacknämlig skitstövel. Jag tänker på allt det positiva de har gjort för mig, mest materialistiskt, att de har gett oss pengar och kläder till barnen. Men jag glömmer inte heller den psykiska stressen de har utsatt mig för. Det glömmer jag inte. Och att jag blir sjuk psykiskt efter varje gång de har varit här. Min man vägrar att ta emot dem en gång till eftersom det är han som får ta hand om resterna av mig när de åker. Men en mamma är en mamma och en pappa är en pappa och banden är starka även om jag inte vill.
Igår ringde min terapeut och undrade hur det var med mig. Jag kände mig trött och tänkte att det är skönt att hon bryr sig samtidigt som jag just nu är trött på terapi. Jag orkade knappt prata. Men jag har lovat henne att göra roliga saker på semestern och inte bara sitta här inne och vara osocial. Det har jag lovat.
Idag är det midsommarafton och vi ska ta med oss fika och pläd, och åka till ett slott här i närheten för att fira. För att komma iväg. Blir nog rastlös av att vara här hela dagen.
Idag ska jag äta gott och inte gå ut på promenad. Mina ben är trötta idag känner jag. Jag ska klara av att vara "promenadnykter" idag...., kanske till och med ta ett glas rödvin?
Igår ringde jag min mor och far och sa till dem att de inte kan komma hit på besök eftersom jag inte orkar med besök. Jag kände mig som en riktig usling, som en otacknämlig skitstövel. Jag tänker på allt det positiva de har gjort för mig, mest materialistiskt, att de har gett oss pengar och kläder till barnen. Men jag glömmer inte heller den psykiska stressen de har utsatt mig för. Det glömmer jag inte. Och att jag blir sjuk psykiskt efter varje gång de har varit här. Min man vägrar att ta emot dem en gång till eftersom det är han som får ta hand om resterna av mig när de åker. Men en mamma är en mamma och en pappa är en pappa och banden är starka även om jag inte vill.
Igår ringde min terapeut och undrade hur det var med mig. Jag kände mig trött och tänkte att det är skönt att hon bryr sig samtidigt som jag just nu är trött på terapi. Jag orkade knappt prata. Men jag har lovat henne att göra roliga saker på semestern och inte bara sitta här inne och vara osocial. Det har jag lovat.
onsdag 23 juni 2010
Baka, baka kaka
Idag har jag varit produktiv här hemma tillsammans med min arbetsterapeut. Det blev ett äppelhonungsbröd. Blev väldigt gott. Nästan FÖR gott. Jag är hungrig som en varg (måste vara en biverkan av Zyprexan förstås, eller inte...) och har nu gått och nallat på det färdiggräddade miraklet ett antal gånger. Till slut har jag nu fått lagt det in i frysen så jag inte äter upp hela jävla brödet.
Var ute och gick en sväng i skogen vid lunchtid tillsammans med ett dussintal flugor som svärmade kring mig hela tiden. Liknade nog en väderkvarn som mina armar flaxade för att döda dessa kryp. Någon orm så jag inte, jag är alltid rädd för det eftersom jag tidigare har sett ormar på olika ställen där i skogen. Jag hatar ormar, som de slingrar sig iväg på ett äckligt sätt. Okontrollerat.
Mina känslor leker kurragömma, de försvinner ibland, och jag tror inte att de finns, och så plötsligt kommer de fram när någon hittar den ömma punkten, och jag börjar storgråta, och jag inser att jag egentligen inte mår bra. Jag blir överrumplad över mig själv, och får kämpa för att gömma känslorna igen. Jag vill ju inte förstöra min familjs semester. Ska vara glad. Så får jag vara ledsen när jag är ensam.
Var ute och gick en sväng i skogen vid lunchtid tillsammans med ett dussintal flugor som svärmade kring mig hela tiden. Liknade nog en väderkvarn som mina armar flaxade för att döda dessa kryp. Någon orm så jag inte, jag är alltid rädd för det eftersom jag tidigare har sett ormar på olika ställen där i skogen. Jag hatar ormar, som de slingrar sig iväg på ett äckligt sätt. Okontrollerat.
Mina känslor leker kurragömma, de försvinner ibland, och jag tror inte att de finns, och så plötsligt kommer de fram när någon hittar den ömma punkten, och jag börjar storgråta, och jag inser att jag egentligen inte mår bra. Jag blir överrumplad över mig själv, och får kämpa för att gömma känslorna igen. Jag vill ju inte förstöra min familjs semester. Ska vara glad. Så får jag vara ledsen när jag är ensam.
tisdag 22 juni 2010
Dämpad
Jag är dämpad och tom. Ointresserad av omgivningen. Orkar inte prata. Träffade en kompis som jag avtalat med för länge sedan. Jag pratade inte. Hon pratade. Turligt nog. Hon kommenterade hur dämpad jag var. Jag visste inte att det var så tydligt. Jag orkade inte ens titta på rean. Vill bara vara hemma. Och hungrig är jag hela tiden. Jag tänker på mat. Tröst att äta. Stoppa in mat i munnen hjälper mot ångest.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)