söndag 27 juni 2010

Och så något helt annat.

Jag fick malignt melanom förra sommaren. Tog bort 2 st födelsemärken som var elakartade och jag får kontrollera mig på sjukhuset en gång om året. Jag har inte brytt mig så mycket om det, eftersom jag mått så dåligt psykiskt. Har sytt på magen och på ryggen. Jag har så mycket ärr överallt så det har liksom bara varit några extra ärr som jag inte brytt mig om.

Förra gången jagvar på Hudkliniken berättade läkaren om att det är extra dumt att sola ansiktet mycket eftersom ett kirurgiskt ingrepp i ansiktet blir fult. Det kan aldrig bli vackert eftersom det inte finns någon hud att ta av när man ska sy.

Igår stod jag i hallen och tittade mig i spegeln och får se en insjukning i huden i ansiktet. En fläck som liksom sjunkit in. Mina känslor är många. Tänk om, tänk om. Har jag inte förstått allvaret? Är det det här jag ska dö av? Tänk att jag koncentrerat mig om biplaritet, tvångssyndrom och ätstörning och så gör naturen själv så att jag dör oavsett om jag vill eller inte?

Nu tror jag ju inte att det är något att springa till Hudkliniken med, men jag ska hålla det under uppsikt. Men det är konstigt hur naturen spelar en ett spratt?

Nu är det morgon och jag är uppe ensam och har öppnat altandörren och in strömmar det frisk morgonluft. Ska nog snart gå ut en sväng. Behöver det. Det ser så skönt ut. Och så luktar det friskt och underbart!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Skrämmande! Fast att undvika att sola ansiktet måste ju vara riktigt svårt. Ska du bära heltäckande slöja då eller? :)

jag hoppas att det inte är något allvarligt. Och att du inte kommer att bli sjuk.

Kram!

LillaMy sa...

Ja, ibland undrar man vad man håller på med när man låter t.ex. ätstörningstankar ta upp ens tid. För tänk om man faktiskt blir så sjuk att man inte har något val längre. När man inser att man inte kan göra för att bli frisk, utan döden kommer oavsett om man vill eller inte. Ibland kanske saker sker av en mening....kanske för att försöka öppna ögonen på oss och se att ja....jag vill ju faktiskt leva. Förstår du vad jag menar? Jag tror du gör det.

Hoppas verkligen inte det är ngt allvarligt, men dra dig inte för att få det kollat. Bättre att låta den undersökas en gång för mycket. Glöm inte det.

Kramar!

Miriam sa...

Nej - inte ska väl ödets ironi drabba mig... keep my head high...

Anonym sa...

Meeeh?
Klart du ska gå och undersöka vad det är. Jag tror att människor som vi (med introverta störningar av diverse slag) har full koll på hur vi faktiskt ser ut. Och ser du nåt som inte varit där innan, och du vet att du haft malignt melanom, så ta hand om det och kolla upp.
Sen som sagt. Att inte få sola ansiktet... det kan man ju ändå leva med, fastän det kanske kommer att kännas lite bajs. Det finns bra brun utan sol-creme!¨
Kram och lycka till.

Maria sa...

Ja jag blir också lite träningssugen så efter jobbet idag så blir det ett härligt pass =)
Usch vad hemskt med malign melanom. Men du, jag tycker du ska söka för den där fläcken. Det är inte alls säkert att det behöver vara något men då vet du det och kan vara lugn. Som sagt, var snäll mot dig själv ;)
Stor kram