Jag har brutit min sjukskrivning. Ja, det är hur tokigt som helst och jag mår skit och bara gråter. Min man orolig och elak för att vi förlorar pengar när jag är sjukskriven, min terapeut undrar vad jag ska göra på min lediga tid - och jag vet - det får inte bli nya tvångsmässiga handlingar och motionering och äta dåligt. Så jag gick till chefen idag och berättade att jag ska jobba som förut. Så jobbade jag idag och grät vid datorn och gick hem kl 14. Så blev det med det.

Kommit hem från jobbet, första dagen med 50 % sjukskrivning. Det känns konstigt, som om jag vore från en annan planet. Som om jag inte platsar i samhället längre. En udda typ. Kan bara tänka mig hur de pratar om mig när jag inte är där. Samtalsämne under fikat. Jag får väl bjuda på det. Och acceptera att jag inte längre fixar att jobba heltid eller ens 75 %. Min terapeut undrade om jag kanske borde ha ett mindre kvalificerat jobb? Kanske skulle jag klara av att jobba åtminstone 75 %? Jovars, men vart ska jag hitta ett sådant jobb i dessa dagar?

Träffade min terapeut idag, för första gången på 5 veckor. Det kändes konstigt och första 10 minuterna så tänkte jag att "nej detta orkar inte jag". Det har på något sätt känts som att jag har haft semester utan henne och nu är semestern slut. Jag tycker ju väldigt mycket om henne, men på något sätt är det som en försvarsmekanism att "om jag avslutar kontakten med henne nu, så blir jag inte sårad sen när hon avslutar kontakten. Om hon gör det förstås". Jag vet inte. Jag var gråtmild under hela samtalet. Känner mig ledsen och trött. När jag gick därifrån var känslorna hysteriska och jag känner mest för avsluta mig själv eftersom det är så kaotiskt i huvudet på mig. Och tankar om att göra mig illa poppar upp igen.

Jag har en bipolär sjukdom. Och bipolära är ibland sjukskrivna. Jag är emellanåt sjuk. Och känslig. Ibland platsar jag inte i arbetslivet. Jag kan inte gå från att vara inlagd till att jobba jätteduktigt dagen efter. Jag behöver inte bevisa något. Jag får vara sjukskriven.

Varför kan inte min hjärna var skarp och samlad med fokuserat innehåll? Som andra bloggare verkar ha. Med intelligent innehåll. Alla verkar så intelligenta. Min hjärna är splittrad, virrig, osammanhängande, tom, full, trött. Jag tänker bara i lösryckta meningar som inte verkar hänga ihop.
Jag skulle kunna berätta om min syster som jag har tappat kontakten med och idag får jag läsa på Facebook att hennes son fyller år. Och jag visste inte om det. Min hjärna hänger inte med. Alla fyller år och jag har stora minnesproblem och det gör mig sorgsen. Sorgsen, ledsen. Vad ska det bli av mig? Och ska min syster och jag aldrig komma nära igen, så som vi var en gång? Hon håller sig undan, jag gissar att hon nog inte orkar med mitt psykiska tillstånd.
Så kan jag berätta att jag har en trött kropp men att jag nog måste ut och hämta hem cykeln på tågstationen, den har stått där bra länge nu. Jag orkar egentligen inte gå men jag tvingar mig. Har redan gått en lång promenad på morgonen. Jag har svårt att koppla av här hemma. Försökte ligga på sängen ett tag men ögonen rullade bakom stängda ögonlock. Rastlös. Varför kan jag inte hitta någon ro? Varför kan jag inte hitta ro till att läsa böckerna jag lånat/köpt? Läsa aftonbladets bilaga? Nu går jag.

Sitter på jobbet och väntar på att klockan ska bli 12:00. Då är det lunch. Jag är hungrig och trött. Måste berätta för de andra att jag ska bli ytterligare sjuskriven 25 %. Ska göra det efter lunchen. Ska jag. Idag serverar jag mig själv indisk gryta. Tror det blir gott.

Några dagar har gått, kommer knappt ihåg vad jag har gjort. Men igår träffade jag i allafall min läkare och vi pratade ECT. Jag får inte underhålls-ECT eftersom jag som oftast snedtänder på det, men jag har fått ett telefonnummer direkt till ECT-personalen och kan få ECT på en gång när jag blir dålig. Det kändes som en bra deal. Jag har en toppenläkare - verkligen, jag får njuta så länge hon har hand om mig. På eftermiddagen kom arbetsterapeuten och det blev KBT för hela slanten. Jobbigt som fan, men har jag sagt att jag vill ha hjälp så får jag stå för det. Jag frågade henne om hon visste vad som hänt min terapeut, och fick då till svar att hon trodde det var nån slags influensa...Ja-ha, hon var inte död med andra ord...som jag trodde. Känner mig lugn efter det svaret.

Blev sjukskriven ytterligare 25 % och det känns mycket bra för mig. Jag har inte vågat berätta om det på jobbet, chefen är på semester men kommer tillbaka på måndag, ska berätta då.... Jag lär inte bli poppis, men det är jag ju inte från början heller så det spelar ingen roll.

Idag när jag kom hem från jobbet var jag jättestressad, dottern var hemma, det var rörigt, jag kände mig hetsigt godissugen, ville inte ut och gå min jävla långa promenad, allt var bara kaos, hysterisk kände jag mig. Nu har jag tagit 2 Oxascand och jag tycker att det har lugnat sig lite. Kan inte tänka. Ska gå och lägga mig snart. Sova bort resten av den här skitdagen.

Det som inte var skit var att jag träffade min son och vi köpte presenter till dottern som fyller år snart och som ska flytta till Lund. Presenterna ska överlämnas i morgon när vi ska äta pizza. Ska jag våga äta pizza? Hujedamej och god natt!

Jag som skulle till "min" terapeut idag, och så ringer en människa och säger att hon inte är "där" idag. Och jag bara sa ja och ha istället för att fråga var hon är och när kommer hon tillbaka? För VAR är hon? Har det hänt något otäckt? Är hon allvarligt sjuk? Har någon dött? Kommer jag att få se henne igen?

Usch, det känns inte bra.

Morgon: Vaknade 08:30 till ett tomt hus. Make + son = golfresa. Vaknade till en jävla envis flugjävel som gick på mitt ansikte. Sedan upp och äta en god frukost med DN som sällskap.
Förmiddag: En lång runda kring ån med transdance i öronen, blev svettig = bra. Fick med mig dottern hem från stan, hon hade festat tills klockan 04:30 i natt och haft skitroligt. Berättade allt för mig. Hemma åt hon kotletter, sås och potatis från igår, jag tog två mackor och kaffe.
Lunch: Ingen mat än. Bara vilat på soffan med ögonen stängda, sedan flugjakt och lite strykning. Inte tänker man på hur klädesplaggen är att stryka när man shoppar. Inte kul att stryka när det är massa jävla veck. Ska försöka att inte köpa sådana kläder.

Senare idag: Vet inte vad jag ska äta. Vill inte ha järpar och sås. Är ensam sedan, dottern åker in till stan igen. Jag kanske går ut en sväng till. Är rastlös och allt är städat. Göra ett besök i skogen.