Midsommardagen. Sov till 8:30. Vaknade då och gick upp, åt frukost även om jag inte var hungrig. Jag har som en ritual att äta ensam i köket, det ställer till det lite för mig eftersom jag måste hinna äta innan resten av familjen gör det. Efter jag hade ätit satt jag i sängen och försökte läsa men ögonen trillade ner, var egentligen jättetrött. Min man låg bredvid, han är så snäll och räddar mig från en hel del tokigheter. Jag har ju varit inne i en manisk period just nu, och han har hållit fast mig när jag velat göra olika saker. Törs inte tänka på vad som hade hänt om jag bodde ensam.

Var ute och gick några varv i spåret, ska försöka hålla motionen på samma nivå som förut, speciellt nu när jag satt in min hatmedicin igen. Jag tror att om jag inte motionerar på samma stränga sätt, så kommer jag gå upp ytterligare i vikt förutom de som jag går upp bara pga pillerna. Jag känner att manin är på tillbakagång pga medicinen, det är som ett under egentligen, jag känner hur allt lägger sig tillrätta i hjärnan. Jag liksom känner att hjärnan är sjuk, den kokar, det är svårt att förklara, jag försökte förklara för min man igår, när jag var på väg att möblera om vardagsrummet kl 00:30. Det är inte lätt att förklara detta för någon som inte har samma diagnos.

Nu ska jag lämna datorn ett tag. Min son har hört av sig, han är välbehållen efter gårdagens midsommarfest, det känns jätteskönt, jag blir jätteorolig när man vet hur mycket som kan gå snett i fyllan och villan.