Vilken varm dag! Och det kan jag känna på mina lår att det har varit - missade tydligen att smörja in vissa delar av kroppen med solkräm idag.... Men jag njuter av solen här hemma på baksidan på gräset, helt underbart. Jag avskyr badplatser och bassänger, så om min man vill dit får han åka själv. Här hemma får man ligga i fred och sköta sitt eget. Toppen tycker då jag!

Var uppe i skogen på eftermiddagen. Jag gick första runden och så vågade jag mig på att springa andra och tredje. Jag sprang jättesakta och höll tummarna för att mina muskler skulle orka. Och det gick bra. Jag hade MP3 och lyssnade på techno - och det gav fart. Jag har varit en löpare i massor med år tills jag fick Litium och andra medikamenter och musklerna tynade bort och min lust med. Jag sörjer det jättemycket. Jag sörjer att mitt liv är som det är med alla mediciner och skit. Jag kommer liksom inte över det. Vägrar liksom acceptera. Så mycket förhållningsregler som ska tas hela tiden. Usch.

Vi skulle titta på DVD i kväll men det gick åt skogen: Först en film om en dysfunktionell familj och jag började gråta och vi fick stänga av, sedan en film om ett dysfunktionellt äktenskap och då fick jag ångest. Sen stängde vi av hela skiten och tittade på tennis istället! Mycket bättre!! Det var en sån där lördag som inte blev myskväll.

I morgon är det fint väder igen - det sa de - och då ligger jag här ute igen - men insmord.... Jag har - på tal om sol - fått ett jättekonstigt födelsemärke som jag var på vårdcentralen för igår - de tyckte det var fult och nu ska de ta bort det för analys. Säkert har jag hudcancer. Vilket ödets ironi i så fall. Jag som tänker på döden hela tiden. Men inte nu, för nu ska jag sova. Kanske.