Glömde ju att berätta om min underbara händelse igår, jag trodde knappt att det var sant med sådan smidighet. Ja det handlar om psyk-akuten. Jag hade fått slut på Litium helt plötsligt (var ju manisk förra veckan, höll inte koll på något över huvudtaget...) och kl var över 18 och apoteket var stängt (universitetssjukhusapotek som stänger kl 18? Crazy!). Jag bestämde mig för att ringa till psyk-akuten, var lite nervös, får man göra så??? Det var en skötare som svarade, jättetrevlig, hon skulle kolla med jourläkaren om han tyckte det var nödvändigt att jag tog denna kväll och inte väntade 12 timmar till nästa dag. Skötaren skulle ringa upp sa hon, och efter 20 minuter så ringer hon och säger att doktorn tycker jag absolut ska ta Litium. Jag säger att apoteket har stängt, men det är inga problem säger hon. Kom in bara!
Jag åker in (min son kör...), blir glatt bemött och får sitta och vänta och så efter 10 minuter kommer hon med en liten påse med min medicin!! SÅ smidigt kan det göras! Och inte ljud om att jag får skylla mig själv eller något. Kram till psykvården!

Idag var det upp som en lärka 05:10, jobbet väntade! Tog bilen till jobbet, men kör som en alika, jag blir hemskt nonchalant och slarvig när jag kör på alla mina mediciner. Det är ju mitt ansvar förstås, försöker köra så sällan det går. Värre var det här om veckan då jag skulle (manisk) åka till psyket och jag tog bilen. Ja, det gick undan kan jag säga. Terapeuten blev jättearg på mig. Och med rätta förstås. Pinsamt.

Nå väl, det fanns att göra på jobbet men inte för mycket så jag kunde smita iväg på lunchen och köpa en klänning. Jag blir ju bara fetare och fetare för varje dag som går - så jag måste ju köpa klänningar som passar mig. Alla mina trånga byxor och kjolar ligger ute i garaget. SORG.

Sen var jag på Ica Maxi och storhandlade, det var första gången för mig på väldigt länge, vi har haft shopping-KBT på Maxi... Och det gick bra, min terapeut är på semester, men jag klarade av att vandra omkring där bland alla varor.

Har nu gjort middag och mina familjemedlemmar - 2 av dem - har åkt till Ikea för att köpa tv-bänk. Vi ska förnya oss och lämna tjock-tv:n till sitt öde. Jag vet inte riktigt hur det ska bli, hela vardagsrummet kommer väl att drunkna i tv:n, en 42 tum.

Jag är fortfarande väldigt känslig efter min mani, ska egentligen inte sitta framför datorn, men...äsch, nåt kul ska man väl ha?

Idag har jag varit i trädgården och fyllt på med jord, det var inget kul.....Så försökte jag sola men typiskt att solen försvann när jag hade smort in mig. Fixade en cappucino till mig och min dotter, och så blev det trevligt i alla fall.
Jag är på mitt nervösa sätt idag, plockar och städar hela tiden, min dotter är runt mig konstant, det känns som jag inte kan andas, och ändå är hon det finaste dottern man kan tänka sig. Jag får skitdåligt samvete. Det är bara så svårt när jag har ett jättestort behov av att vara själv.

Sitter nu vid datorn (förstås), och har några minuter för mig själv.

Jag var ute i skogen på förmiddagen, det blev att rusa runt i skogen 6 kilometer och 2 kilometer försökte jag småspringa lite. Det är ju helt omöjligt med alla mina mediciner i kroppen. Surt att tänka på att jag för några år sedan sprang flera halvmaror och hade vilopuls på 39. Och nu kan jag knappt ta mig runt. Men vem bryr sig om det? Är man psyk-sjuk så är man, jag har accepterat det. Stoppar man i sig mediciner som gör en trög i musklerna så är det inget att göra med det.

Annars är min man hemma och min son som konstant sitter vid datorn och spelar WOW, han säger knappt något, men det är i och för sig hans personlighet. Vi är mycket mer lika än vad jag är med min dotter. Men så är det väl för de flesta familjer, vissa är lika varandra och vissa är inte.

Nu blir det att laga lite mat, ska försöka vara duktig och äta vanligt fast jag bävar för viktuppgången som snart är i antågande. Hur ska det bli denna gång? Jag säger till min skötare att jag går upp endast pga pillerna, att det har med förbränningen att göra och att detta sker fastän man inte äter mer. Men hon är så jävla envis. Jag vet bäst när det gäller min vikt, jag är kung på det. Ska hon säga som är överviktig och inte tränar något alls. Kom inte här och säg till mig hur det funkar med vikt och mat. DET kan jag!

Midsommardagen. Sov till 8:30. Vaknade då och gick upp, åt frukost även om jag inte var hungrig. Jag har som en ritual att äta ensam i köket, det ställer till det lite för mig eftersom jag måste hinna äta innan resten av familjen gör det. Efter jag hade ätit satt jag i sängen och försökte läsa men ögonen trillade ner, var egentligen jättetrött. Min man låg bredvid, han är så snäll och räddar mig från en hel del tokigheter. Jag har ju varit inne i en manisk period just nu, och han har hållit fast mig när jag velat göra olika saker. Törs inte tänka på vad som hade hänt om jag bodde ensam.

Var ute och gick några varv i spåret, ska försöka hålla motionen på samma nivå som förut, speciellt nu när jag satt in min hatmedicin igen. Jag tror att om jag inte motionerar på samma stränga sätt, så kommer jag gå upp ytterligare i vikt förutom de som jag går upp bara pga pillerna. Jag känner att manin är på tillbakagång pga medicinen, det är som ett under egentligen, jag känner hur allt lägger sig tillrätta i hjärnan. Jag liksom känner att hjärnan är sjuk, den kokar, det är svårt att förklara, jag försökte förklara för min man igår, när jag var på väg att möblera om vardagsrummet kl 00:30. Det är inte lätt att förklara detta för någon som inte har samma diagnos.

Nu ska jag lämna datorn ett tag. Min son har hört av sig, han är välbehållen efter gårdagens midsommarfest, det känns jätteskönt, jag blir jätteorolig när man vet hur mycket som kan gå snett i fyllan och villan.

Har hittat min blogg igen, den har varit nere sen december 2008. Har inte haft lust att skriva något, men tänkte jag kunde skriva några rader. Jag brukar glömma bort lösen och e-postadresser och så startar jag nya bloggar, ibland känns det som att jag har bloggar överallt. Men det är jag väl inte ensam om kan jag tänka.

Idag har jag varit ute och gått en promenad i raskt tempo, ska egentligen inte göra det pga min fot och min intension att gå upp i vikt, men kunde inte hjälpa det. Sen var jag i affären för att köpa växter till köksfönstren, det var alldeles för mycket att välja på så det blev inga. Får göra ett nytt försök i morgon. Nu har jag suttit här och haft ett projekt med sax och lim, det blev bra, ska ta det med till terapin på måndag. Jag är supereffektiv när jag fått något på hjärnan, det blev en hel del arbete gjort.

Resten av familjen: en spelar golf, en sover ut hos en kompis och den tredje är i Stockholm hos en kompis, de skulle på fotboll. Jag försöker göra snälla saker, har haft en fruktansvärd ångest de senaste dagarna, men idag har jag hitintills lyckat hitta på snälla saker och inte grävt ner mig. Känner mig stolt för det!

Nu är det dags för lite kaffe igen - ha en bra lördag!

Torsdag idag, eller juldagen. Jag tycker inte det är så märkvärdigt med juldagen. Egentligen hatar jag juldagen. I min barndom var det den värsta dagen på hela året. Hemma med en tryckt stämning och inget att göra. Ont i magen och tassade omkring på tå för att inte störa mina föräldrar. Tassade omkring för att inte göra något fel.

Så har jag det inte nu. Här får man göra som man vill. Äta som man vill och bara vara som man vill. Ikväll har det tyvärr blivit en del hetsätning, jag kan inte fatta att man kan bli så sötsugen. Så sötsugen så man knapt kan bärga sig. Glass - choklad med brownies i. Ja men hallå, hur kan man hitta på en sån underbar kombination?

Annars har jag varit fruktansvärt arg idag, det bara kom som från en okänd källa långt där inifrån. Ursinne. Det var det.

Jag sitter och försöker bli trött. Det kanske inte är bästa läget att bli trött här från datorn, men jag ska sitta ett tag till i allafall. Jag har degat framför tv´n ett tag men fick nästan panik av att inte röra på mig så jag skurade två toaletter i ett nafs. Skönt att få röra på den degiga kroppen. Nu har jag borstat tänderna, och inget mer godis för i kväll.

Söndag kväll

Söndag idag - den har bestått av en jättelång promenad - och matlagning - och tv-tittande. Jag känner mig hungrig hela tiden och vägarna förbi köket har varit många. Ett stort intag av klementiner kan bekräftas! Och när vi pratar om mat, kan vi även prata om hur magen funkar, och nu äntligen efter år med hård mage funkar den som den ska tack vare en snäll doktor som tog mina bekymmer på allvar och gav mig recept på bl a Forlax som är jättebra! Tack till den doktorn!
Jag är i normalt stämningsläge, har dock en viss tendens att ramla lite neråt, gråter en del och har en del ångest men det känns ändå ok. Först hade jag tänkt att jag skulle skippa jobbet i morgon, jag misstrivs nåt fruktansvärt och gråter bara jag sätter min fot där. Jag är jätteledsen att jag har fått det så jobbigt på jobbet. Det är svårt för mig att jobba med mitt bipolära tillstånd just nu, jag väldigt skör och känslig, jag är som ett litet asplöv som darrar i vinden.